Ofta handlar det då om muntra tillställningar. Flerstädes hemfaller dock någon gynnare åt en vokabulär som den taktfulle skyr, ity den kan väcka förtret. När jepparna vidtalas om att det sätt de för sig på åsamkar andra harm utbrister de i jeremiader: det som de säger borde vara salongsfähigt! Vanligen stoltserar de också med att vara yverborna människor.
Nej, så skriver man inte. Blandar man in omoderna ord på det här sättet blir det bara tröttsamt att läsa. Meningen går i värsta fall helt förlorad och det låter bara tokigt.
Språket förändras ju hela tiden. Ord kommer och går och en del är det få som förstår. Att vara yverboren betyder förresten att vara överdrivet patriotiskt svensk.
Bland dem som är det finns det många som är väldigt lättkränkta av att språket förändras. De stör sig inte på att ecklesiastikminister heter utbildningsminister och att man pratar om fylleri snarare än dryckjom på Sista april (Valborg). De säger nog inte heller att de spisar musik. Känslan att vara utsatt för kränkning handlar underligt nog bara om hur man benämner andra människor.
De vill kunna säga lapp i stället för same, föredrar zigenare framför romer och vill naturligtvis kunna säga neger, särskilt mycket vill de säga neger.
Det är som om ord inte byter innebörd och nyanser i takt med att samhället förändras och berikas av intryck och människor från andra delar av världen. Symbolen framför andra för detta motstånd mot fördomsfrihet består av smör, socker, kakao, havregryn och eventuellt vaniljsocker. Den bollen kan sätta känslor i rullning som inget annat.
Hur kommer det sig att det för vissa är så förkastligt att låta bli att omnämna människor med ord som blivit inbäddade i lager på lager av fördomar? Ord som anspelar på andra tider då det var skillnad på att tillhöra majoritetssamhället och att vara en minoritet vars värde inte riktigt kunde mäta sig med andras? Hur kan man vara kränkt över att inte oinskränkt få såra andra människor?
Får och får förresten. Ingen lag hindrar någon från att ha dålig smak eller bete sig ohövligt. Det är bara den som gör sig skyldig till hets mot folkgrupp som passerar gränsen.
Intressant nog finns det knappast några belägg för att chokladbollar skulle ha hetat något annat i fornstora dagar. Men de som påstår det går säkert inte att övertyga. De vill kunna använda ord som har passerat bäst före datum utan att någon kommer med pekpinnar. Det minsta man kan kräva av dem då är att de är konsekventa. Det är bara att leta upp en riktigt gammal ordbok på ett antikvariat och börja språkresan bakåt i tiden.
Med lite övning går det bra att utveckla ett i sanning vämjelig vokabulär.
Magnus Krantz
vik ledarskribent