I fjol slog polisen i Norge till mot en rad pedofilnätverk. I november var 51 män misstänkta, åtalade eller dömda, bland annat pappor som direktsänt övergrepp på sina barn. En man misstänks för övergrepp mot 18 barn, en annan för att ha lovat andra män att snart få utnyttja sitt ännu ofödda spädbarn. Norska polisens operation Darkroom räddade barn och lagförde förövare.
Vid samma tid konstaterade den svenska polisen, enligt Svenska Dagbladet och Aftonbladet, att nästan 15 000 svenska ip-nummer använts vid nedladdning av material med sexuella övergrepp mot barn under året. Tidningarna har identifierat 72 män som laddat ned sexövergrepp på barn. 33 av dem har konfronterats.
UNT har även granskat bland annat bristerna i medicinsk behandling av pedofiler.
Samma vidrigheter pågår i två grannländer – men brotten behandlas diametralt olika. Och bara en tjugondel så många döms till fängelse för brotten i Sverige, jämfört med i Norge.
I Norge används inte begreppet barnpornografi, utan lagen säger ”dokumentation av ett sexuellt övergrepp eller material som sexualiserar barn”. Pornografi är ju i grunden något som involverar vuxna människor i syfte att framkalla lust och njutning. Att kalla grova övergrepp på barn för pornografi ger katastrofala signaler.
I Sverige räknas inte barnen som offer och målsäganden, utan barnpornografi klassas som brott mot allmän ordning som kan läggas på hög. I Norge är dokumenterat övergrepp mot barn prioriterat som ett av de allvarligaste brotten. Det ses som riktat mot barnet som person.
Mediernas granskningar skakar om. Konfrontationerna med nätpedofiler landar inte sällan i att de påstår sig lida av ånger. Vissa vill ringa en psykolog. En journalist, som laddat ned ”barnporr” i sin jakt på bilder av unga flickor, förklarar att de som konsumerar övergrepp i Sverige räknar med att inte åka fast – polisen gör ju ingenting.
Svensk polis hävdar i sin tur att de brottas med omöjlig lagstiftning. Så ett annat gott resultat av mediegranskningen är därför att justitieminister Morgan Johansson (S) omedelbart ville diskutera lagändringar. Och i går svarade en majoritet av riksdagspartierna SvD att de är positiva till att flytta barnpornografibrottet från brott mot allmän ordning till sexualbrott. M sade nej, SD hade ännu inte svarat.
Detta är inte en dag för tidigt. Barn lider i detta nu av monstruösa övergrepp som ger livslånga trauman. Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp, och stater ska vidta åtgärder för att skydda barn. Gör staten tillräckligt i Sverige?
För ett par år sedan framkom att ärenden om misshandel av barn lades på hög i Sverige, medan övergreppen fortsatte. Svenska barn har utsatts för grova övergrepp i fosterhem, och tusentals barn försvinner inom landet – rakt in i trafficking och sexövergrepp.
Är barn andra rangens människor i Sverige?
Maria RipenbergLedarskribent