En man för mycket. Tresteg i snedsteg. Två blir en. Ä’ vi gifta?”
Sängkammarfarser har sin givna rekvisita. En rad dörrar som gläntas, öppnas och smälls igen. Flört, vänsterprassel, passion och kyla. Efter att ha lyssnat på hälften av partiernas Almedalstal såg jag för ett ögonblick den svenska politiska scenen i det ljuset. Fram till nästa val 2018 kommer vi att få se många relationsförvecklingar. Frågan är: Kan det bli en happy ending?
Alliansen är inte är vad den har varit. Moderaterna öppnar för samarbete med Sverigedemokraterna, som växer. Många M-väljare, som ogillar SD och M:s nya flyktingpolitik, har gått över till Centern, som vuxit till cirka 13 procent. Liberalerna går sin kräftgång runt 5–6 procent och Kristdemokraterna ser ut att trilla ur riksdagen på riktigt.
Annie Lööf väljer trots det fortsatt allianssamarbete. Hur ska alla nya potentiella C-väljare, som skrämts bort av Moderaternas flyktingpolitik och SD-inviter, reagera på Lööfs M-klängande? Har Lööf med sig L i den kapsejsande alliansbåten? Björklund nämnde alliansen bara en gång i sitt tal, och det handlade om förfluten tid. Tidigare på dagen var L-ledaren ytterst kritisk. Moderatledaren Anna Kinberg Batra har förstört alliansen genom att öppna för SD: ”det är olyckligt, dåligt för Sverige, dåligt för alliansen”. Själv har Björklund valt att göra en taktisk vänstergir för att blocka Birgitta Ohlsson och locka Stefan Löfven. Den senare är inte alls svårflörtad. Både han och L-ledaren har antytt närmanden.
Men det har inte Lööf. Med ena handen höll hon i sitt tal upp ett rött skynke för S av slopade turordningsregler, lägre ingångslöner med mera, och hon avvisar varje invit från Löfven. Med andra handen strök hon S-nostalgiker medhårs genom att framhålla Olof Palme och Per Albin Hansson som ikoner i kampen mot fattigdom och utanförskap. S är alltså inte helt fel. Lööf förefaller hysa en personlig antipati mot just Löfven. Och vad skulle hennes borgerliga sympatisörer säga om hon öppnade dörren för S?
Det är Lööfs konsekventa hållning i migrationspolitiken som gjort att C vuxit kraftigt på bekostnad av främst M men även KD och L. Centerns potentiella väljare borde därför hellre se ett starkt Centern i lag med S än med M+SD. Acceptansen för ett S-mittensamarbete torde öka i takt med att SD växer. Och vad har L att förlora? Tja, typ allt och alla om man går in i en SD-anstruken allians. Lite vänsterut kan man i stället locka tillbaka socialliberala väljare som varit besvikna på Liberalerna i alliansen.
Det finns risker med alla allianser. Se bara hur MP utvecklats ihop med S. Frågan är varför S egentligen boar ihop med MP och tycker att man måste hålla V på gott humör?
Relationer kommer att prövas. Dörrar kommer att smälla. Men det är ingen teater utan ett verkligt spel, där demokrati, öppenhet, jämlikhet och allas lika rättigheter är insatserna.