Man undrar. För när två färgstarka personer går i clinch kan det nämligen bli riktigt beige.
Det började med en intervju med Gudrun Sjödén i Svenska Dagbladet. Hon är klädskaparen som draperar en svensk stereotyp — Kulturtanten — i ekologisk bomull med tulpaner i knalliga färger. Själv står hon fram som en Pippi Långstrump, 70+, klädd i gult, rosa, turkost, randigt, prickigt. Hennes företag är näst störst i konfektionsbranschen efter H&M.
Modet kallas menocore — klimakteriestil. Flower power för ex-hippies. Till vänster, så klart. Så Gudrun Sjödén måste ju vara vänster. Feminist! Utan vinstintresse väl? God och rättvis mot alla anställda. Älska facket. Och så vidare.
Men ack! 42 år (!) efter att modeikonen öppnade sin första butik avslöjar hon att hon alltid röstat borgerligt! Hennes anställda saknar kollektivavtal. Hon hävdar vidare att kvinnors sämre lön och pension är deras eget val. Kvinnor är bekväma, bakar bullar och går hem tidigt för att hämta barnen. Säger Pippi-kvinnan barskt.
Visst ska både män och kvinnor ta ett ansvar för sin löneutveckling. Men allas vår historia präglar samhället än i dag. Kvinnor får inte alltid lika lön för lika arbete. Många jobbar i offentlig sektor där det är svårare att få upp inkomsten. Män tar bara 30 procent av föräldradagarna och smiter från hemarbetet. När äldrevården har problem är det kvinnor som avstår inkomst för att vårda anhöriga. Deltid är vanligare bland kvinnor. Och när kvinnor jobbar heltid blir de mer sjukskrivna, för att män inte gör halva jobbet hemma. Det finns forskning på det.
Men Gudrun Sjödén säger inte att männen är bekväma. Det kan man reta sig på.
Många ”kulturtanter” vill nu göra mattrasor av sina prickiga koftor, då tillverkaren visat sig vara en borgerlig ickefeminist. I Expressen uppmanar konstnären Marianne Lindberg De Geer till bojkott: ”Varför är det just Gudrun Sjödén som ska klä Kulturtanten, den vänsterröstande kvinnan som bär upp vårt svenska kulturliv?”, skriver hon.
En bättre fråga vore: Varför är det just Marianne Lindberg De Geer som ska definiera kulturintresserade kvinnor och pådyvla dem politisk hemvist? Eller ska man förstå det som att borgerliga kvinnor inte ens fattar vad kultur är?
Sjödéns uttalanden är förvisso illa förankrade och andas klass- och kvinnoförakt. Medan Lindberg de Geer går rakt i en feministfälla: hon tvingar in en framgångsrik företagare av kvinnokön i en politik- och etikmall på ett sätt som hon aldrig skulle göra med en man.
Både Sjödén och Lindberg de Geer står alltså för generaliseringar, fördomar och stereotyper. Och båda har rätt till sina plumpa åsikter. Det ska dock mycket mera till för att bojkotta ett par blåblommiga knästrumpor för 95 kronor — eller en tavla med en röd kanin för 30 000.