Jo, det gör Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson. När SD:s migrationspolitik i stora drag anammats av socialdemokrater och moderater, vill Åkesson flytta fram positionerna. Styv i korken över att äntligen ha lockat över de andra på sin planhalva tror han sig kunna få övriga riksdagspartier att också vilja återsända invandrare som redan är etablerade i Sverige — dit där de ”bör bo”. På SD:s framtidskonferens i februari ville Åkesson ”tvinga fram de andra partierna på den banan”. Migrationsverket ska bli Återvandringsverket.
Åkesson vill inte göra SD radikalare ”nu”. Men sedan. Vid nästa val tror han att hans parti utgör regeringsunderlag. SD, för bara 30 år sedan grundat av nazister och vit makt-folk, skulle alltså 2022 vara så normaliserat i Sverige att partiet kan driva den gamla hjärtefrågan att deportera svenskar med utländska rötter — med de andra partiernas stöd. Åkesson tänker ta strid för det.
Återvandring har länge varit ett SD-mål, där etnisk tillhörighet, kultur och identitet har betonats. Partiets program 1994 och 1996 strävade efter ett ”etniskt och homogent Sverige”. ”Etniska främlingar” skulle utvisas, invandring från ”etniskt avlägsna kulturer” förbjudas och ”hänsyn till utgivna medborgarskap” inte tas. Det var alltså detta som lockade Jimmie Åkesson när han gick med i partiet 1995, samma år som Tina Hallgren Bengtsson (SD) höll tal i nazistuniform. Fyra år tidigare hade SD bjudit in den tyska SS-veteranen Franz Schönhuber till sin valupptakt. En svensk SS-veteran, nazisten Gustaf Ekström, hade för övrigt varit med och startat SD:s första lokalavdelning i Malmö 1988. Parollen var ”Bevara Sverige svenskt”, ingalunda bortglömd i dagens SD-led.
Jimmi Åkesson har som partiledare sedan talat om att kunna ta ifrån människor svenskt medborgarskap, trots att det strider mot grundlagen. SD vill pröva om uppehållstillstånd getts felaktigt (men är förstås inte intresserade av felaktiga avslag). Frågan är varför det är så viktigt för SD att agera retroaktivt med målet att lägga människors liv i ruiner? Och vad ska hända med barn och makar och så vidare?
SD:s bruk av ordet repatriering handlar alltså inte om att locka tillbaka svenska post doc-forskare, eller att hjälpa krigsflyktingar som vill och har möjlighet att återvända när freden kommit. SD har hela tiden syftat på tvångsåtgärder med rasistiska förtecken. 1996 sade Jimmie Åkessons företrädare Mikael Jansson att ”vi måste tvinga dem att återvända” och att ”frivilligt återvändande” inte är en mänsklig rättighet. I SD:s partiprogram kunde man före millennieskiftet läsa att ”stora resurser” måste avsättas så att de ”etniska främlingar” som invandrat efter 1970 skall kunna återvända. Mats Spjut (SD) ansåg att inga kostnader kunde ses som för stora för att skicka bort invandrare från Sverige, med tanke på ”att vårt land och vårt folk står på spel”. För två år sedan twittrade SD Lidingös gruppledare Joachim Hägg att ”Repatriering med våld om så krävs är absolut nödvändigt för Europas och Sveriges överlevnad.” Han förtydligade sig sedan i en tweet om ”cancern islam” som ska ”cellgiftbehandlas”. Olika SD-politiker har genom åren bedrivit skrämselpropaganda om folkutbyte och undergång. Enligt SD:s människosyn kan svenskar aldrig bli fler med invandring, bara färre. De rasistiska trådarna tvinnas samman.
Som en underström ligger synen på ”nedärvda egenskaper” hos människogrupper, ”essenser” som är unika ”för vissa grupper av människor”. Den biologiska rasismen finns tydligt inskriven i SD:s principprogram – 2018!
Att människor ska delas in och skiljas åt är en bärande tanke hos extremhöger och nazister, vare sig man förespråkar apartheid, deportation eller etnisk rensning. Jimmie Åkesson har en otvättbar byk i korgen när han aviserar återvandringspolitik som nästa stora fråga, med udden riktad främst mot människor från Afrika och Asien. Åkesson har bjudit in övriga partier i denna mörka återvändsgränd. Vad tänker de göra?