Om vad minns jag inte men jag kommer tydligt ihåg våra motståndares fruktlösa försök att försvara den polska kommunistregimen. När en av oss citerade ur förbundets tidskrift där Solidaritet kallades för gangsters låg sympatierna avgjort på vår sida.
Tidsandan hade blivit en annan. Det vårades för liberala värderingar.
Utvecklingen i den riktningen hade pågått sedan andra hälften av 1970-talet. Vänsterns övertygelse om att en ny och bättre värld var oundviklig visade sig bygga på önsketänkande. De läror, de ledare och de händelser som inspirerat dem ledde till terror, folkmord och svält.
I David Brolins fascinerande och välskrivna bok ”Omprövningar. Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal” analyseras sex män som gick från vänster till liberalism och socialdemokrati: Lars Gustafsson, Håkan Arvidsson, Svante Nordin, Bo Gustafsson, Göran Rosenberg och Klas Eklund.
Vad fick dem att tänka så fel? Och varför gick de sedan över till den sida som de med sådan intensitet föraktat?
Det intellektuella haveriet delade de med generationskamrater i både Europa och USA: vurmen för Marx, Lenin och Mao blev lösningen på att komma till rätta med kolonialism, rasism, Vietnamkriget, fattigdom, kvinnoförtryck och ekonomisk ojämlikhet. Teser tuggades. Manifest skrevs. Stencilapparaterna gick varma under stormötena.
Men världen blev en annan än den förväntade och vänstern tvingades att hantera sin besvikelse. Vissa höll fast vid barnatron medan andra förträngde sina försyndelser. En del, däremot, inledde en uppgörelse med det förflutna som alltså förde dem högerut.
De sex studieobjekten i ”Omprövning” hade skilda bevekelsegrunder för sin nya omvärldsanalys. Det personliga är ju det politiska. Men en sak jag särskilt fäster mig vid är hur de samtliga, kanske med undantag av Lars Gustafsson, betraktade historien som förutbestämd. Individen, människan med sin ständiga oberäknelighet, kunde och skulle räknas bort ur ekvationen uppställd av en elit.
Det förhållningssättet, insåg de, kunde bara leda till katastrof. Pragmatism och pluralism ersatte tron på en lagbunden framtid.
”Omprövning” beskriver interiörer och tankesätt som framkallar rysningar. Den belägger också vägen till öppenhet och intellektuell hederlighet. Att slå in på den kostade på men blev både personligt och politiskt nödvändigt när verkligheten inte gick att förneka.
Eller som Keynes en gång bemötte en kritiker: ”När fakta ändras ändrar jag uppfattning. Vad gör ni?”