De flesta skriver under på exempelvis avgiftsfri skolmat för barn och gratis lån på biblioteket. Men utdelning av gratis matkassar för alla Uppsalabor på Vaksala torg? Eller kassar fyllda med tvål, schampo och tvättmedel? Gratis böcker, bara att ta från bibliotekets hyllor?
Då blir det genast knepigare. Inte bara för att det kan leda till praktiska problem, som kostnaden. Utan också för att den offentliga sektorn - staten, kommunerna och regionerna - inte ska ägna sig åt det som företagen kan sköta. För varför ska folk köpa mat i butiken, om kommunen delar ut gratis matkassar? Varför gå förbi bokhandeln, om boken ändå ges gratis? Det uppstår så kallad osund konkurrens. Och ju färre företag som kan bedriva sin verksamhet, desto färre arbeten och skattekronor kan näringslivet bidra med.
I onsdags debatterade regionfullmäktige Vänsterpartiets förslag om gratis mensskydd för tjejer upp till och med 20 år. Motionen avslogs, men debatten var ideologisk och intressant. Den rödgröna koalitionen sa nej till förslaget (med undantag för en miljöpartistisk ledamot som avstod i omröstningen), och nej sa även Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna gav stöd åt Vänsterpartiets motion.
Intentionerna bakom idén med gratis mensskydd är förstås goda från Vänsterpartiets sida, det finns tjejer som lider av det tabu som fortfarande finns kring något så naturligt som menstruation. Tonåringar är känsliga och puberteten är laddad. Frågan är bara om mens skulle mindre tabu bara för att mensskydd fanns att hämta på ungdomsmottagningen.
Det finns också exempel på när vuxna sprider tabu. För några år sedan avslöjades det att flickor på Römosseskolan i Göteborg hade fått lämna lektioner om islam när de hade mens. I delar av världen råder liknande normer. I vintras utbröt tumult i Indien, efter att två kvinnor med polisskydd hade lyckats ta sig in till det hinduiska templet Sabarimala. Konservativa hinduer tycker nämligen att kvinnor i menstruerande ålder inte ska få besöka tempel. Efter kvinnornas besök sa templets överstepräst att man kommer att stänga templet för ”rening”.
Att bekämpa förlegade idéer och onödiga tabun är i sig viktigt. I debatten på regionfullmäktige framkom det att det i regel finns mensskydd att få hos skolsköterskan, om det uppstår ”akuta” situationer. Det är utmärkt. Men det är också något annat än ”gratis” i allmänhet för tjejer under 21.
Neil Ormerod från Vänsterpartiet hade i regionfullmäktige däremot rätt när han påpekade att gratis mensskydd till unga flickor och kvinnor inte kommer leda till ”samhällskollaps”, även om Sverigedemokraternas Simon Alm hann med att få in både Venezuela och Sovjet som motargument mot Vänsterpartiets förslag. Nej, det är förstås inte gratis bindor på ungdomsmottagningar som kommer få region Uppsala på fall. I mindre kommuner kan man tänka sig att kostnaden inte ens blir särskilt hög.
Men politik handlar om prioriteringar, och ibland också om principer. Frågan är om regionen bör dela ut produkter som mensskydd.
För den som har för lite pengar finns försörjningsstöd, och vi har barnbidrag och andra stöd. Numera har butikerna dessutom bra budgetalternativ i hyllorna med mensskydd. I de fall där flickor - och för den delen pojkar - ändå hamnar i kläm, ekonomiskt, är det bra om skolpersonal eller fritidspersonal är uppmärksam. Det gäller oavsett om barnet saknar matsäck till skolutflykten, en tillräckligt varm vinterjacka - eller mensskydd.
Men alla lever inte på marginalen, och det finns gränser även för det politiska ansvaret. Politiker som lovar allt åt alla kan snart inte lova något till någon.