Ekrem Imamoglu från sekulära CHP vann helgens borgmästarval i Istanbul. Egentligen vann han redan lokalvalet i slutet av mars, men det överklagades av president Erdogans AK-parti. I helgens omval vann alltså CHP:s kandidat med ännu starkare röstsiffror än i mars. Ett svidande nederlag för Erdogan, som själv har sagt att den som vinner Istanbul, vinner i hela Turkiet.
En viktig förklaring till resultatet stavas samarbete. Istanbul är, som DN:s Nathan Shachar har uttryckt det: ”världens största kurdiska stad”. Prokurdiska HDP – vars toppskikt har fängslats, osakligt anklagade för terrorkopplingar – uppmanade sina anhängare i bland annat Istanbul att lägga sina röster på CHP. Det gav resultat. Valresultatet är en förlust för Erdogan och hans islamistiska AKP som samarbetar med fascistiska MHP, och en viktig framgång för team HDP-CHP.
När HDP fick hela 13,1 procent av rösterna och kom in i parlamentet sommaren 2015 skakade marken under Erdogan. Inte ens i omvalet på hösten samma år lyckades regimen bli av med HDP. Men trots att HDP:s företrädare har fängslats, trots massarresteringarna efter kuppförsöket sommaren 2016, trots att landets författning har skrivits om till fördel för Erdogan, och trots stenhård mediecensur förlorade AKP ändå Istanbul. Det finns en längtan efter demokrati, en trötthet på förtrycket mot kurderna. CHP gör bäst i att förvalta stödet från HDP, och Istanbuls kurder, väl.
I svensk politik tog det på sina håll anmärkningsvärt lång tid att se vad Erdogan gick för. Yasri Khan, som 2016 var föreslagen som partistyrelseledamot för Miljöpartiet, hyllade Erdogan och AKP som demokratiska föredömen. Khan och andra personer som av oklara skäl hade sökt sig till Miljöpartiet är förstås fria att uppskatta Erdogan. Men hur kunde det gå så långt att Khan föreslogs ingå i partistyrelsen? Hade han inte vägrat ta en kvinnlig tv-reporter i hand, med efterföljande skandalrubriker, hade han troligtvis valts in.
SM i Turkiet-hyllningar tar dock vår tidigare utrikesminister tillika moderaten Carl Bildt. När Turkiet uppmärksammades för att ha flest journalister i fängelse i slutet av 2013 sa Bildt i en TV4-intervju att inga oliktänkande fängslas där. Och när oskyldiga pekades ut som anhängare av kuppförsöket för tre år sedan ryckte Bildt åter ut till den turkiska regimens försvar. Han påstod att varje stat som ”hotas av ett uppror inifrån skulle göra samma sak”, samtidigt som han beskyllde EU (!) för att Turkiet fjärmade sig från väst.
Numera är så verklighetsfrånvända inlägg tack och lov sällsynta.
Om fyra år hålls såväl parlamentsval som presidentval i Turkiet. Har Erdogan rätt om att den som vinner Istanbul också vinner övriga landet? CHP och HDP kommer inte att få det lätt, men har härmed en viktig seger i ryggen.