I måndags arrangerade Uppsala universitet Almedalsseminariet "Jämställdhet i akademin – hur svårt får det vara?". Att universitet och högskolor inte ska diskriminera kvinnor ska vara en självklarhet 2019. Men jämställdhet är något annat än kvotering och identitetspolitik.
Universitetets seminarium inleddes med ett anförande av Fredrik Bondestam från det Nationella sekretariatet för genusforskning.
Bondestam tog upp en hel del intressant, bland annat historiska hinder som funnits för kvinnor. Och även om 1900-talets segrar är vunna, finns det i dag faktorer som att kvinnor i högre utsträckning är sjukskrivna och drabbas av #metoo-trakasserier. Trots att kvinnor snart är i majoritet bland doktorander går det sedan trögare med siffrorna. Varför är könsfördelningen bland professorer fortfarande så ojämn?
Under seminariet togs "den akademiska maskulinitetens genikult" upp, likaså att det skulle finnas en "mossig kultur", och att seniora män gärna tar yngre män under sina vingar. Lars Magnusson från Uppsala universitet argumenterade klokt för transparens och öppna processer som ett sätt att hindra ett informellt missgynnande av kvinnor. Forskningsanslag ska naturligtvis fördelas rättvist. Även idén om anonyma ansökningar kan vara värd att fundera på.
Men samtalet hamnade tyvärr alltför ofta snett. Fredrik Bondestam från sekretariatet beskrev sig själv – som vit, medelklass och man – som "en del av problemet". För det första är det märkligt att beskriva sig som problem utifrån kön eller hudfärg, medfödda egenskaper man inte kan rå för. För det andra är det märkligt att, om man nu ser sig som ett problem, behålla sin position. Vore inte uppsägning i så fall ett alternativ, i jämställdhetens namn? Dessutom varnade Bondestam för att politiken kan förändras med en regering som inte delar "våra" uppfattningar. Innebär "våra" uppfattningar att förespråka kvotering?
Johanna Rickne från Stockholms universitet var under seminariet den ivrigaste påhejaren av kvotering, och ingen i panelen uttryckte direkt kritik. Men flera universitet har fått rött kort för kvotering, och det av goda skäl.
Att "genusintegreringen" kan landa fel visade sig inte minst i fallet Erik Ringmar, doktor i statsvetenskap, och Lunds universitet. Han pressades av sin institution att kvotera in kvinnor på en litteraturlista. Det fattades nämligen kvinnliga 1800-talsförfattare för den period som kursen handlade om. Ändå ställdes krav på att kvotera in en samtida feminist som inte hade med ämnet att göra (och som själv tog avstånd från kvoteringen).
Nog kunde Uppsala universitet åtminstone ha bjudit in en kritiker i en panel med fem deltagare?