Moderaterna vill vända blad, och det med en nygammal partisymbol och en ”integrationskommission”. Ulf Kristersson kallar integrationen för Sveriges största ödesfråga. Med personer som Mauricio Rojas, tidigare profil för dåvarande Folkpartiet, och Göteborgs-Postens tidigare politiska chefredaktör Alice Teodorescu, vill Moderaterna meddela att det inte kommer att duckas för något i integrationspolitiken.
Vad är det då som partiet vill lämna och komma bort ifrån? När alliansregeringen bildades 2006 var integrationsfrågan något som Lars Leijonborg och Folkpartiet förknippades med. På den tiden sågs språkkrav för medborgarskap som ett kontroversiellt förslag. Rojas stod bakom ”Utanförskapts karta”, som visade att antalet områden med segregationsproblem ökade, och befann sig ofta i hetluften.
När alliansen skulle bilda regering fanns ett krav från Centerpartiets Maud Olofsson: Rojas skulle hållas borta från alliansens integrationspolitik. Så blev det. Moderaternas fokus var arbetslinjen, men det fanns även sådant som skulle väcka starkare intern kritik i dag. 2010 valdes Abdirizak Waberi in som riksdagsledamot för Moderaterna. Waberi är tidigare rektor för en hårt kritiserad friskola i Göteborg, och han har även ett förflutet som ordförande för Islamiska förbundet. Året innan Waberi blev riksdagsledamot sa han i en SVT-dokumentär att han vill leva i en islamisk stat där politiken styrs av koranen. Borde det inte ringt någon varningsklocka hos Moderaternas ledning? I dag skulle nog många moderater svara ja. Men tidsandan var en annan då. Våren 2011 presenterades migrationsuppgörelsen mellan regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet. När Moderaternas migrationsminister Tobias Billström sedan nämnde ”volymer” var Reinfeldts besked tydligt: ”Vi talar inte på det sättet. Invandring har berikat Sverige.”
När pendeln väl svänger, är risken att den svänger rejält. Det finns en risk för att Moderaterna ensidigt kommer betona att invandrare ska "anpassa sig". Ett bättre rättesnöre är partiets slogan inför riksdagsvalet i höstas: ”lika för alla”. Kraven på människor som kommer hit ska varken vara överdrivet höga eller överdrivet låga. Ingen grupp ska särbehandlas negativt, eller för den delen positivt. Det ska löna sig att göra rätt för sig, men politiken ska inte lägga sig i precis allting. Skakar du inte hand med kvinnor är det ditt val, men ingen arbetsgivare måste acceptera det. Ungefär så.
Den rödgröna regeringens recept är en ny myndighet, ”Delegationen mot segregation”, som även får stöd av Liberalerna och Centerpartiet. Frågan är om någon på allvar tror att ännu en myndighet, och ytterligare projekt, löser något. Moderaterna har - om partiet håller en stringent liberal linje - öppet mål.