Den som har följt svensk politik på senare år vet att man aldrig ska underskatta Stefan Löfven och socialdemokraterna. Alliansen är mer eller mindre söndersmulad. Och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt lär, efter uppvisad stridsvilja, ändå ge grönt (eller gult) ljus till Löfven som statsminister.
Medan allianspartierna har begått det ena strategiska misstaget efter det andra, från Decemberöverenskommelsen för fyra år sedan till höstens utdragna ”käbbel”, har Socialdemokraterna spelat sina kort rätt. När det kommer till taktik spelar partiet i en egen division.
Att sätta spiken i kistan för alliansen är ingen liten sak. Även om mittensamarbeten förekommer här och var, som i Uppsala, har blockpolitiken varit stark i rikspolitiken. Med andra ord ser Stefan Löfven ser ut att gå vinnande ur höstens utdragna match. Men politik kan ses på både kort och på lite längre sikt. De båda liberala partierna, i dessa dagar hårt kritiserade av sina tidigare alliansvänner, kommer att göra vad de kan för att inte framstå som utnyttjade och lurade av Löfven. Viktiga frågor i överenskommelsen får inte fasta i utredningar för att samla damm.
För att mittenöverenskommelsen ska hålla behöver alltså Löfven stå upp för en mer marknadsliberal ekonomisk politik än vad alliansregeringen vågade sig på. I vilken utsträckling kommer S-väljarna att smälta det?
Sedan millennieskiftet är det en genomgående trend över hela Europa att socialdemokratin tappar mark. Exempelvis har tyska SPD gått från att vara största parti till kollaps. Sett i det perspektivet har den svenska socialdemokratin fortfarande en stark ställning, men den övergripande trenden är tydlig. Väljarna rör sig lättare.
Risken är att Löfvens överenskommelse med de liberala partierna tolkas som både ett svek och desperation. Från att i en valrörelse ha skällt på liberala partier som man hävdat vill ”öka ojämlikheten”, till att själv genomföra politiken, blir en pedagogisk utmaning att förklara.
Det straffade sig för allianspartierna att sluta bedriva sin egen politik för fyra år sedan. Decemberöverenskommelsen var en strategisk miss av rang. Sverigedemokraterna som skulle motverkas bara växte, och växte. Om Socialdemokraterna nu kommer att bedriva betydande delar av Centerpartiets marknadsliberala politik är det också att göra avkall på det man själv tror på som parti. Det finns onekligen ett demokratiskt dilemma här. Och när förtroendet för de etablerade partierna tar stryk står populistpartier redo med öppna armar.
Drivs kraven från C och L igenom av Löfven är det i sak utmärkt, tycker jag som liberal. Men risken för baksmälla är stor. Stefan Löfven och socialdemokratin får se upp. Väljare har nämligen en tendens att straffa partier som inte bedriver sin egen politik.