Helt i klass med de beslut som HD fattade för femtio år sedan som gav afro-amerikaner grundläggande medborgerliga rättigheter.
Nu som då låg en mångårig samhällsutveckling bakom domstolens överväganden. Under 1950- och 60-talen blev det uppenbart för allt fler amerikaner att situationen i Södern stred mot de ideal och principer som USA vilade på. Orättvisorna drev fram ett engagemang som sedan spred sig och blev omöjligt att ignorera. När fördomarna föll, när de svarta fick ansikten och röster, tvingades kongressen till handling.
Samma process drev fram den nya inställningen till samkönade äktenskap. 1970- och 80-talens aktivister inom homorörelsen vägrade att huka sig utan började ta plats i den offentliga debatten och kräva sin rätt att behandlas som alla andra amerikaner. Återigen: fördomarna började falla när den mänskliga faktorn blir tydlig.
Inom loppet av några decennier har alltså USA blivit ett mycket friare och rättvisare samhälle. Att landets president är svart och att hans efterträdare mycket väl kan bli en kvinna är en bekräftelse på att den amerikanska drömmen lever.
Men många svenskar betraktar fortfarande USA som utpräglat konservativt. Det stämmer naturligtvis att amerikaner betraktar staten med större misstänksamhet än de flesta européer. Och det finns en större mottaglighet och förståelse för bevarandet av traditionella könsroller inom familjen. Men också på det området håller inställningen på att bli en annan. Den amerikanska kvinnorörelsens agenda är numera i stora stycken mainstream.
Önsketänkande?
Amerikansk tv är en bra värdemätare för vad som går an och hur långt man kan flytta fram gränserna. Serier med homosexuella par – en otänkbarhet för 10-15 år sedan – är numera helt i sin ordning. Under 1970- och 80-talen gjorde ensamstående kvinnor och svarta entré i vardagsrummen. Marken för det politiskt möjliga hade alltså börjat beredas.
Gränsen mellan liberalism och konservatism, mellan upplysthet och inskränkthet, skär mellan land och stad. Det är en fråga om klass, utbildning och demografi. I USA utkämpar därför den vita, lågutbildade befolkningen i småstäder och på landsbygd ett förlorande slag. De blir färre medan asiater och latinos blir fler. Barack Obama kunde väljas och omväljas trots att en stor majoritet av vita röstade på republikanernas kandidat.
För politikens framtid får detta stor betydelse. Amerikanerna blir mer liberala. Än så länge har det varit en liberalism definierad utifrån kulturella och sociala värderingar: en större öppenhet och tolerans för minoriteter och det avvikande. Men under de senaste åren, efter den ekonomiska krisen, har också en progressiv hållning vuxit fram som påverkar den politiska inriktningen.
Helt avgörande för detta skifte är att frågan om jämlikhet blivit central. Vad som en gång föraktfullt avfärdades med tillmälen som klasskrig och socialism befinner sig nu i debattens centrum. Till och med för republikaner har det blivit oundvikligt att beskriva svårigheterna för en ekonomiskt pressad medelklass som ett samhällsproblem. Att bedåras av Wall Street och multimiljonärer känns alltmer oamerikanskt.
USA:s historia visar att de stora reformerna och framstegen bara kunde bli möjliga genom att den federala makten, staten, grep in i medborgarnas liv. Theodore Roosevelt, Franklin Roosevelt och Lyndon Johnson presenterade program som människor i dag tar för givna men som stötte på hårt motstånd när de lades fram. Jag är säker på att Barack Obamas sjukförsäkringsreform hamnar i den kategorin. Om några år kommer inte en republikan att våga ge sig på den.
Nästa års presidentval blir en kamp mellan två ideologiska alternativ. För första gången på många år befinner sig konservatism och nyliberalism i underläge.