Uppsalas befolkning ökar ständigt med sjumilakliv. Det byggs i stadens alla hörn. Varje yta som är möjlig att exploatera för bostäder ska användas.
Denna kraftiga befolkningsexpansion kräver moderna men också robusta lösningar på infrastrukturutmaningarna. De 215 000, 220 000, 225 000 människorna som ska bo i Uppsala de närmaste åren måste kunna förflytta sig till arbetet, fritidssysselsättningar med mera. Bil väljer fortfarande de flesta, trots lokalpolitikernas envisa försök att länka över framför allt arbetspendlingen till kollektivtrafik.
Men politiken skaver. I Uppsala görs trafiknätet om så att många människor får längre att gå för att från hemmet nå en hållplats. Och det blir dyrare och dyrare att köpa pendlarkort, ja på vissa håll så dyrt att det lönar sig bättre att ta den egna bilen. Politiken går helt enkelt inte ut på att göra kollektivresandet mer attraktivt än att välja privatbilismen.
En egendomlig konsekvens av taxekonstruktionen visade en nyhetsartikel i UNT för någon tid sedan. Det nya månadskortet gäller för resor inom hela Uppsala län samt till närbelägna städer som Västerås och Gävle. Priset är detsamma, oavsett om man bor i Storvreta eller Gävle. Räknat på milkostnad så betalar Storvretabon som pendlar till centrala Uppsala nästan elva kronor milen medan Gävlebon som också pendlar till Uppsala centrum bara behöver betala knappt två kronor milen.
Det betyder att skattebetalarna i Uppsala län subventionerar resenärer från Gävleborgs län mera än de egna länsborna, i exempelvis Storvreta. Vilken är den vettiga förklaringen till denna konstruktion?
När månadskortet för Upsalas stadstrafik avskaffades och alla resenärer skulle betala ett kort som gäller i hela länet var förklaringen den att stadsborna gynnades eftersom de kunde ta bussen vart de ville i länet med det nya kortet.
Det är dock ett goddags-yxskaftssvar. Storvretabon är säkert fullständigt ointresserad av att pendlarkortet gäller över hela länet. Hon eller han vill bara ta sig så smidigt som möjligt till jobbet. Vill personen göra en utflykt med familjen på fritiden blir valet med största sannolikhet bilen.
Och riktigt dåligt för miljön är det faktum att Storvretabon i fråga kanske nu väljer att också ta bilen till jobbet inne i Uppsala eftersom det blir billigare än det månadskort på 840 kronor som blir priset från det kommande årsskiftet. Det är också de korta bilresorna som tär mest på miljön. Varför pendlingen inom Uppsala kommun inte prioriteras och stöds av Uppsala kommun är en gåta.
Resultatet av den nu förda taxepolitiken blir att biltrafiken ökat på kollektivtrafikens bekostnad. Det medför en ökning av utsläppen i Uppsala, inte en minskning. Och detta kommer då troligen att kräva drastiska åtgärder för att minska biltrafiken i staden – för att pendlingen från andra orter än de i Uppsala kommun ska främjas. Detta är sannerligen en obegriplig politik.