... och frid på jorden
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Debatten i USA väjer ännu för de obehagligaste frågorna. Vad som sker om USA lämnar Irak. Kommer Iran att ta kontroll över de shiamuslimska södra delarna? Kommer Saudiarabien att militärt engagera sig i de sunnidominerade mellersta delarna av landet? Kommer Turkiet att se sin nationella integritet som viktigare än en EU-anslutning -som ändå förefaller osäker - och därför inleda en militär operation i norra Irak för att rasera grunden för en kurdisk statsbildning? Redan agerar Iraks grannar inne i landet för att skapa den bas från vilken man kan operera, om USA skulle tvingas dra bort sina styrkor.
Det finns alltså starka skäl för USA att stanna kvar i Irak. Ett är att hejda det blodbad som annars följer av ett fullskaligt krig mellan Iraks folkgrupper och deras utländska uppbackare i kampen om landets oljeresurser. Ett annat skäl är förstås det som fick USA att över huvud taget etablera en militär närvaro i landet: oljan. De amerikanska oljebolagen har den nuvarande administrationen i sin hand och har starkt påverkat dess utrikespolitik. Bolagens finansiella intressen sammanfaller med nationens strategiska behov av att kontrollera oljetillgångarna i Mellanöstern. Därför kommer USA heller inte att lämna Irak förrän det blir politiskt omöjligt att stanna kvar.
President Bush sägs överväga att tillfälligt sända ytterligare 15 000-20 000 man till Bagdad för att ta kontroll över situationen. Den som erinrar sig Vietnamkriget minns att ökade amerikanska truppinsatser där motiverades med behovet av att stabilisera läget.
Det är osannolikt att 15 000 amerikanska soldater gör någon skillnad alls. Tio gånger fler skulle möjligen påverka utfallet. Men dessa soldater finns inte. Förre försvarsministern Rumsfelds strävan att skapa en mindre och tekniskt högutvecklad armé har lämnat USA med styrkor som är otillräckliga för gerillaliknade utnötningskrig. Sådana kräver ständig närvaro på ett otal platser, där utgången beror på om man kan skydda och föda civilbefolkningen och ta bort stödet till gerillan/terroristerna.
Röster höjs nu i USA för att återinföra värnplikten. Det är inte troligt att demokraterna skulle ta detta steg när deras väljarstöd ökar på grund av motståndet mot kriget i Irak.
Men i ett längre perspektiv behöver USA betydligt fler arméförband, om man avser att försvara sin globala hegemoni. Fast det är klart, en diplomati som skapar fler vänner än fiender kunde ju minska behovet av soldater!
Om det nu är för sent att lappa ihop Irak - vilket jag alltså tror - men USA ändå vill stanna kvar i området, kan man överväga några olika alternativ. Baser måste koncentreras för att kunna försvaras och valet av område blir
avgörande.
- USA:s ovänskap med Iran försvårar en gruppering i södra delen av Irak. Där finns å andra sidan oljetillgångar, som man helst ser att Iran inte kontrollerar. Priset för en gruppering i södra Irak är att man sannolikt måste föra ett lågintensivt krig under lång tid, ungefär som man i dag tvingas till runt Bagdad.
- Att stanna kvar runt Bagdad förändrar inte det läge USA har i dag. Man är redan där och befolkningen är fientlig. Terroristgrupper har ett stort inflytande och området har inga större oljetillgångar. Amerikanska förluster kan förväntas fortsätta i minst samma omfattning som i dag.
- En gruppering hos kurderna i norr har den fördelen att befolkningen är positiv och att förlusterna kan hållas nere. Men det är långt till de rikaste oljefälten samtidigt som Turkiet, medlem i Nato, skulle motsätta sig en sådan utveckling, eftersom kurdernas möjligheter att skapa ett självständigt Kurdistan då ökar.
Mycket talar dock för att norra Irak till slut blir det område som USA väljer. Där kan man hoppas på att kunna behålla en militär närvaro till stöd för sin politik i Mellanöstern till en kostnad i liv och pengar som hemmaopinionen kan acceptera.