Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är komplicerad – så komplicerad att vi måste vänta tills nästa vår innan nödvändiga justeringar kan göras. Fram tills att socialförsäkringsutredningen är klar i maj 2013 vägrar regeringen att lyssna på kritik mot a-kassan. Och kritikerna vägrar i sin tur att införa några som helst nyanser i sin sågning av den förda politiken.
Det största missgreppet i reformen av a-kassan 2007 var att göra den alltför försäkringsmässig. Avgiften skulle spegla risken för arbetslöshet i olika yrken och blev i många fall orimligt hög. Kassorna dränerades på medlemmar i båda ändar, då nya inte hade råd att gå med och de mest etablerade fann för gott att hoppa av.
Regeringen backade snart och avgifterna justerades. Men problemet med den låga anslutninggraden kvarstår och enligt en artikelserie i Dagens Nyheter får nu bara 36 procent av de heltidsarbetslösa a-kasseersättning, mot 70 procent för sex år sedan. Exakt vilka dessa är och varför de hamnat utanför vet man inte. Utredning pågår, som sagt.
Men det finns starka misstankar om vad det hela handlar om. Nämligen arbetsvillkoret. Den skenbart marginella höjningen från 70 till 80 arbetade timmar i månaden för att kvalificera sig för a-kassan har sannolikt gjort det svårare för flera grupper.
Som för deltidarbetande med stor andel obekväm arbetstid. Och som för yngre som genom många tillfälliga inhopp och påhugg försöker få ihop en inkomst.
Det är nu dags att släppa på prestigen och justera dessa villkor. Regeringen har misslyckats med att leverera den utlovade obligatoriska a-kassan och sitter nu med en ny generation unga som verkligen försökt att jobba sig in på arbetsmarknaden, men i många fall är hänvisade till försörjningsstöd. Det går inte för sig, och framför allt går det inte att vänta ytterligare ett år för att då möjligen ha fått alla svar.
Arbetslinjen ska försvaras. Men i fallet a-kassan handlar arbetslinjen främst om två saker: att a-kassan är en tidsbegränsad omställningförsäkring och att ersättningsnivåerna skiljer sig markant från arbetsinkomsterna. Det ska självklart också ställas krav för att kvalificera sig – den som är färdigutbildad måste ha incitament att söka jobb – men dessa krav får inte diskvalificera grupper som inte omedelbart hamnar på rätt spår.
Socialdemokraterna ville i sin budget för 2012 kraftigt höja ersättningsnivåerna i a-kassan och samtidigt sänka avgifterna till maximalt 120 kronor i månaden. Detta innebär med säkerhet mer bidrag och mindre arbete. Däremot är man överens med regeringen om att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Mest rätt har man kanske ändå i den mer allmänt hållna satsen ”villkoren bör utformas så att den som blir arbetslös normalt skall kunna få ut ersättning”. Just så.