Under Saddam Husseins tid utsattes Iraks shiamuslimer för grov diskriminering. Mot kurderna förde regimen ett renodlat krig. I dagens Irak, med dess svaga centralmakt, utsätts landets kristna för allvarliga förföljelser, även om det inte är staten som ligger bakom. Den 31 oktober dödades 60 personer vid en attack mot en kyrka i Bagdad. Många kristna irakier upplever att myndigheterna inte vill eller förmår skydda dem och söker sig utomlands, bland annat till Sverige.
Men i Sverige tolkas sedan åtskilliga år – och oavsett regering – reglerna om asylrätt mycket restriktivt. Resultatet är att också människor som uppenbarligen riskerar fortsatt förföljelse om de sänds tillbaka ändå vägras uppehållstillstånd här. Dit hör irakiska kristna.
Men det finns gränser för hur restriktiv man kan vara. Europarådets medlemsländer, alltså bland andra Sverige, förutsätts leva upp till innehållet i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Konventionens efterlevnad övervakas av Europadomstolen, där man nu utreder om det kan anses säkert eller inte att skicka tillbaka irakier till vissa bestämda områden i Irak, däribland Bagdad.
I väntan på resultatet anser domstolen att de irakier som överklagar ett utvisningsbeslut ska få verkställigheten uppskjuten om domstolen så begär och att de tills vidare ska få stanna i det land som de flytt till. Migrationsverket hejdade därför i onsdags en beslutad utvisning av 61 irakiska flyktingar. Ändå har inte alla utvisningar skjutits upp.
Migrationsminister Tobias Billström försvarar detta med att man inte kan fatta kollektiva beslut, vare sig om uppehållstillstånd eller utvisning. Men att vi ska ha individuell prövning av asylansökningar är faktiskt inte jämförbart med att tillämpa individuell prövning när det gäller uppskjutna utvisningar.
Att behandla kristna irakier som ett kollektiv kan just i detta fall vara själva förutsättningen för att en individuell prövning ska kunna äga rum i nästa skede. Frida Metso, ordförande i FARR (Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd) vittnar om att domstolen är överbelastad och inte hinner behandla alla ansökningar i rimlig tid.
Situationen ter sig absurd. Och än mer absurt blev det när Migrationsverket i onsdags ifrågasatte grunderna för Europadomstolens beslut. De må vara att det föreligger både misstag och oklarheter - det tycks i själva verket vara ofrånkomligt i det läge som råder. Men det är inte det svenska Migrationsverkets uppgift att recensera domstolsbeslut.
Och vart tog förföljelsen av Iraks kristna – alltså själva sakförhållandet – vägen? Är inte det viktiga att situationen för redan utsatta människor just nu starkt förvärras och att detta måste få konsekvenser för hur Sverige och andra länder uppträder?