Äkta solidaritet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
andras gemenskap och med tak över huvudet. Välgörenheten ökar i Sverige, både företag och enskilda vill bistå det ökande antal hemlösa, missbrukare och psykiskt sjuka som hamnat utanför samhället.
Det är mycket behjärtansvärt att det civila samhället i form av frivilligorganisationer, enskilda och företag hjälper medmänniskor i misär. Ideella organisationer och samfund som Frälsningsarmén och Stadsmissionen gör året runt en ovärderlig insats i samhället. Det är dock stat och kommuner som har, och bör ha, det yttersta ansvaret för att alla medborgare kan leva ett någorlunda drägligt och värdigt liv.
Detta innebär inte att den enskilde skulle sakna ansvar för sin situation. Det är en liberal grundtanke att varje medborgare kan och bör ta ansvar för sitt eget liv. Behandlas människor som barn kommer de snart bara att kunna bete sig som barn. Att kunna ta ansvar för sig själv är i regel en förutsättning för att utveckla självkänsla, kunna hjälpa sin omgivning och ta ansvar för samhället i stort.
Insikten att människor mår bäst av frihet och ansvarstagande måste dock kombineras med en förståelse för att vi har olika mycket att kämpa mot för att kunna ta makten och ansvaret över våra liv. Barn till missbrukare, kriminella eller hemlösa löper stor risk att själva hamna i sina föräldrars situation. Barn med psykiska problem, medfödda eller förvärvade under uppväxten, löper mycket större risk än andra att bli socialt utslagna. Olyckliga omständigheter kan göra att även den som länge levt under ordnade förhållanden knäcks av skilsmässa, uppsägning, depression eller missbruk.
Vi är som samhällsmedlemmar beroende av varandra och ingen av oss väljer frivilligt att leva i misär. Verklig solidaritet handlar om att vi hjälper dem som är mest utsatta.
För att hjälpen inte ska upphöra när TV-kamerorna stängs av och julgranen slängs ut är det också viktigt att de offentliga myndigheterna har det yttersta ansvaret. Det står självklart inte i motsättning till att arbetet på fältet sker i nära samarbete med, och eventuellt genom stöd till, ideella organisationer.
Under det senaste årtiondet har nedskärningarna inom psykiatri och social omsorg varit omfattande. Det är naturligt att organiserade intressen försöker utforma politiken till sina medlemmars fördel.
Det är dock illa när detta sker på bekostnad av de mest utsatta som själva sällan kan tillvarata sina intressen. Verklig solidaritet handlar om att se till de allra svagastes behov först.