JAN-OLOV JOHANSSON: Äldre odlingsformer gör maten dyrare

Plötsligt har maten blivit dyr. Eller i vart fall dyrare. I Sverige bekymrar sig Riksbanken för inflationsmålet - runt om i världen bekymrar sig miljoner människor för hur de skall få råd till nästa mål mat. Mycket tyder på att detta inte är en tillfällig kris. Oljan blir allt dyrare, världens befolkning växer och ställer samma krav på mat och dryck som konsumenterna i västvärlden. Klimatet förändras och den bördiga jorden odlas bort.
I Sverige har vi länge betraktat jordbruket som enbart ett problem. En näring som producerat ett dyrt köttberg och dessutom grumlat badvattnet. Med politiska lämpor och en flora av myndigheter har vi mest försökt begränsa lantbrukets skadeverkningar. Nyligen kom till exempel en utredare fram till att enda sättet att rädda Östersjön vore att stoppa all odling i södra och mellersta Sverige! Inom skogsbruket väger man miljömålet mot ett produktionsmål, så icke inom svenskt jordbruk. Här existerar endast miljömål. Möjligen står vi nu inför en förändring av denna märkliga brist på politik.

Därmed inte sagt att det svenska lantbruket saknar miljöproblem. Slöseriet med energi och resurser är enormt. Vi borde gödsla åkrarna - inte Östersjön. Modern elektronik, biologi och genetik skulle kunna göra svenskt jordbruk betydligt mera miljöeffektivt än vad det är idag. Men lantbruket har helt enkelt inte ansett sig ha råd att investera i den senaste teknologin. Och staten, landstingen och kommunerna har istället satsat miljoner på att stödja en äldre odlingsform som av smarta marknadsförare döpts till "ekologisk". Det är ungefär som om bilindustrin, för att möta kraven på miljövänligare bilar, skulle gå tillbaka till att tillverka T-Ford, i gamla fabriker.
För det är nämligen så att den så kallade ekologiska produktionen läcker mera per kilo producerad mat än den konventionella. Korna på de ekologiska gårdarna har det inte bättre än på en vanlig svensk bondgård. Och så idylliskt som i Bregottreklamen har kossorna det aldrig.
Jag har inget emot det kommersiella varumärket KRAV. Vi lever i en marknadsekonomi där vi svenskar spenderar runt 4, 2 miljarder på "hälsokost, naturläkemedel, vitaminer och dylikt, samtidigt som vi konsumerar 24 000 ton lösgodis per år. Så köp gärna dyrare mat om du vill - men det är en lyx som större delen av världen inte har råd med. Här krävs istället mera kunskap och mera empati. Den lantbruksforskning som legat i träda de senaste trettio åren måste nu ta steget in i den nya biologin.
Vi måste med hjälp av forskning, politik och bistånd försöka skapa värdiga levnadsvillkor för en världsbefolkning som om några år kan bestå av 9 miljarder människor. Och vi måste lämna plats för de andra djuren och växterna också. För att lyckas med det krävs ett helt nytt odlingssystem och att vi förmår att hålla mer än två tankar i huvudet samtidigt. Annars kommer vårt dagliga bröd att bli orimligt kostsamt i framtiden.