Den gamla ordningen med åldriga, sjuka människor på institution och resten omhändertagna av den egna familjen gäller inte längre. Nu gäller i de flesta fall boende i eget hem, med service av hemtjänsten om sådan beviljats, och med hjälp och stöd av anhöriga. Mera sällan får gamla plats i äldreboende.
Denna utbredda policy i kommunerna har sin huvudsakliga grund i att äldreexplosionen omöjliggör institutionsvård för alla äldre som så önskar. Men sällan uttalas detta klart och tydligt. I stället heter det att "de flesta äldre vill bo kvar hemma så länge som möjligt".
Detta är naturligtvis sant. Ingen tämligen frisk äldre person, som klarar sig själv eller med ett minimum av hjälp, vill flytta in på institution.
Men gamla som är ensamma och sjuka och tvingas leva sitt liv i tröstlös väntan på att en underbemannad hemtjänst skall dyka upp med morgonmedicinen, med veckans matlådor och med skurborste lever knappast väl i det egna boendet.
I ett reportage i gårdagens Dagens Nyheter framgick det att svält bland gamla är ett stort problem. En majoritet av de äldre som har ett vårdbehov lever på svältgränsen. Ingen vill riktigt kännas vid ansvaret för att de gamla får sitt näringsbehov fyllt och sjukdom, demens, ensamhet och depressioner gör att många äldre tappar aptiten och får i sig alldeles för lite näring.
Detta leder i sin tur till uttorkning och ren undernäring - vilket gör att många gamla skyfflas fram och tillbaka till sjukhusen för vård.
Enligt en rapport från Socialstyrelsen framgår det att ungefär hälften av alla som bor i sina hem och har hemtjänst befinner sig i riskzonen för undernäring eller ren svält.
Detta är upprörande uppgifter, men knappast förvånande. Hemtjänstpersonalens strikt uppmätta tid räcker knappast till aptitbefrämjande åtgärder, dvs småprat och matlagning med därtill hörande dofter från stekpanna och ugn. I stället får vårdtagaren en låda med mat som säkert är näringsriktig men som inte alltid är tillräcklig.
Det saknas också ofta kompetens inom äldrevården om näringsfrågor. Och dietisten Elisabeth Rothenberg vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg påpekar att undernäring också försvagar immunförsvaret, vilket leder till ökad sjuklighet och höjda kostnader för sjukvård.
Det här problemet ser vi förmodligen bara början på. När nya, i dag friska, generationer når äldrevården om något eller några decennier kommer behoven att vara oändligt mycket större än i dag.
Hundraprocentig och obetald uppslutning av anhöriga, ska det bli morgondagens modell? Eller finns det något annat sätt att röja upp i denna mathållnings- och omsorgsmisär? Det duger i varje fall inte att blunda för problemet och tro att det löser sig av sig självt.
Det måste vara möjligt att ordna så att hela organisationen kring maten rationaliseras bättre. Det kan t ex inte vara rimligt att hemtjänstpersonalen skall handla mat under den korta tid hon eller han ska vara hos vårdtagaren. Det behövs uppenbarligen mer inlevelse i äldrepolitiken.