Inte heller Uppsalas åldringar har sluppit undan. Vi minns alla interiörer från flera äldreboenden där det klart framgick att de gamla och vårdbehövande utsatts för oacceptabla brister i vården och omsorgen.
DET ÄR DEN LAGEN, Lex Sarah efter en resolut vårdanställd med civilkurage, som vårdpersonalen inom Uppsalas hemtjänst styrts av när de under december månad gjort 65 så kallade avvikelserapporter. Det har bl a handlat om att vårdtagare inte fått duscha på tre veckor och om en svårt sjuk dement kvinna som kräver regelbunden tillsyn fått vara utan sådan i sex—sju timmar. Anhöriga som själva är sjuka och svaga har tvingats vårda makar som har ännu större vårdbehov.
Att anhöriga tvingas hjälpa till med vården är i och för sig inte upprörande. Det förtjänar en påminnelse att majoriteten av landets åldringar tas om hand av anhöriga, företrädesvis makar.
Men situationen blir upprörande i det fall där vårdgivaren tar betalt för en vård som inte kan ges. Betalar en gammal sjuk männniska för regelbunden tillsyn eller för att få dusch minst en gång i veckan utan att få det finns det anledning att trycka på larmknappen.
SITUATIONEN inom äldrevården i Uppsala uppges inte bero på nedskärningar utan på att det saknas personal. Men det skall bli värre eftersom äldrevården skall skära ned sina kostnader med 14 procent, eller 77 årsarbetare, under det närmaste halvåret.
Uppsala kommun har under lång tid haft relativt sett höga kostnader för sin äldrevård, utan att kvaliteten för den skull varit hög.
Något strukturellt fel förefaller ligga bakom detta höga kostnadsläge utan att någon hittills kunnat peka på orsaken.
Det verkar vara hög tid för att någon på allvar tar reda på varför.