Äldrevården var temat när folkpartiledaren Lars Leijonborg i helgen traditionsenligt sommartalade i Marstrand. Efter all fokusering på Europavalet är det hög tid att rikta uppmärksamhet åt ett av landets stora inrikespolitiska problem. I samband med talet släpptes också en rapport om samma ämne. Folkpartiet och Leijonborg menar att äldrevården är ett skolexempel på vad som inte fungerar inrikespolitiskt och där regeringens insatser är mycket svaga. Det kommer att krävas mångmiljardbelopp och ordentliga reformer för att förbättra situationen. Enligt rapporten kommer det att behövas åtminstone 40 miljarder för att vända den negativa utvecklingen.
Valet att lyfta fram äldreomsorgen är välkommet. Läget på landets äldreboenden är ofta allt annat än behagligt. Äldreomsorgen är en underfinansierad och ständigt undanskuffad sektor som länge har behandlats styvmoderligt av den socialdemokratiska regeringen. På grund av bristande resurser får många äldre inte ens hjälp med att komma ut i friska luften eller att duscha regelbundet. Det finns heller inga tecken på att fallen av vanvård skulle bli färre. Samtliga länsstyrelser menar att utvecklingen inom området är negativ. Personalen på landets äldreboenden vill förstås inget hellre än att göra ett gott jobb, men de är helt enkelt för få och saknar nödvändiga resurser.
Folkpartiet har mycket att vinna om det bara lyckas behålla initiativet i frågan. Äldrefrågan engagerar stora delar av befolkningen. Många har anhöriga som vårdas inom äldreomsorgen och för alla de fyrtiotalister som raskt närmar sig pensionsåldern är det viktigt att kunna försäkra sig om ett anständigt liv också på ålderns senhöst. Däremot kommer det att krävas mycket för att vinna debatten mot socialdemokraterna, eftersom det i mångt och mycket är en resursfråga. Det handlar inte så mycket om att göra upp med det rådande feltänkandet som att omprioritera och satsa mer resurser inom området. Ett sådant budskap kan bli vanskligt att leverera tillsammans med skattesänkningar.
Ett fast grepp om äldrefrågorna kan också visa sig strategiskt viktigt. De senaste årens utspel och fokuseringar har av många väljare tolkats som en högergir. Partiets nya tuffa framtoning har varit uppskattad av borgerliga väljare, men det har inte lockat särskilt många över blockgränsen. Genom att lyfta fram äldrefrågorna finns möjligheten att återge partiet en mjukare profil, utan att för den skull uppfattas som veligt, vilket skulle kunna locka över socialdemokratiska väljare till det borgerliga lägret. Utan att bryta blockgränserna går det inte att åstadkomma ett maktskifte. Ett mjukt men handlingskraftigt folkparti skulle mycket väl kunna spela rollen som blockbrytare i riksdagsvalet 2006.