Ekonomikumparken fylls denna morgon till bredden av förväntansfulla ungdomar. Uppsalastudenternas nationaldag, valborgsmässoafton, är här och som vanligt är det fest i dagarna tre. De flesta har redan huvudvärk; gårdagens ”kvalborg” har resulterat i en valborgsbakfylla.
Att studenter dricker för mycket är knappast någon nyhet. År 2002 konstaterade Statens alkoholkommitté att mer än 40 procent av de manliga Uppsalastudenterna då riskerade att bli beroende av alkohol. För studenter med anlag för alkoholism är genomsnittskonsumtionen särskilt förödande. Men de dystra siffrorna kan knappast förvåna någon. Det är lätt att peka på att många tillfällen att supa sig full för en billig penning ges; stadens tretton nationer bjuder ut billig öl varje kväll.
En möjlig åtgärd är införande av regler om kortare öppettider och högre priser. Det är dock alkoholkulturen bland studenterna som är det verkliga problemet, och det kommer man inte åt genom att uppifrån begränsa nationernas verksamhet. En promenad förbi Ekonomikumparken i dag räcker för att inse att drickandet i stor utsträckning pågår utanför nationshusen.
Studenterna skolas in i det osunda mönstret redan under första veckan i Uppsala. De flesta utbildningsprograms studentföreningar hälsar varje termin de nya studenterna välkomna med en så kallad nollning. Under en tid får recentiorerna lära känna varandra genom lekar, maskeradevenemang och framför allt fester. Även om de flesta av studentföreningarna är noggranna med att framhålla att fylla inte är något krav under veckans aktiviteter används kopiösa mängder alkohol som socialt glidmedel.
Aktiviteterna är inte obligatoriska, deltagarna är myndiga och fattar själva sina beslut. Men att bortse från grupptrycket vore i sammanhanget löjligt. Många träffar sina bästa vänner under ”recceveckan”, något som föreningarna inte är sena att upplysa nya studenter om. Att inte delta ses därför som ett icke-alternativ, och att delta som nykter är ofta svårt då festerna liknar rena fylleslag. Under utbildningen följs nollningen upp med så kallade qasquer och andra evenemang, där alkoholkonsumtionen fortsätter i samma stil.
Glädjande är att Kuratorskonventet, nationernas paraplyorganisation, i dag bedriver aktivt arbete tillsammans med kåren och nationerna för att förhindra spridningen av alkoholism bland studenterna. Bland annat har riktlinjer om serveringsstopp till alltför berusade nationsgäster införts. Man framhäver vikten av att nationsmiljön är lugn.
Dessa krafttag är goda steg på vägen men uppenbart är att även studentföreningarna behöver göra mer om alkoholkulturen på allvar ska kunna förändras. De äldre studenterna och framför allt de förtroendevalda i föreningarna har ett ansvar för att bryta de destruktiva mönstren.