Visst blir det trångt, särskilt på lördagsförmiddagarna, men samtidigt erbjuder människomyllret en god bild av mångfaldens Uppsala. Gammal och ung, infödd upplänning sedan generationer och inflyttad från Turkiet eller Dalarna, man och kvinna, alla ryms på gator och torg och bildar också Uppsalas identitet.
Men som jag för en tid sedan skrev på denna plats kan en något isande vind numera förnimmas mellan husväggarna. Det är en segregationens vind, i det här fallet inte etnisk utan åldersrelaterad. Det är ungdomen som ska prägla stadskärnan, inga andra, anser somliga och särskilt utbredd tycks denna idé vara i S:t Persgallerian.
Butiker som hittills vänt sig i första hand till mognare kvinnor passar tydligen inte konceptet. De ska lyftas ut eller har redan avlägsnats från gallerian. In ska butiker för de unga, vackra och rika komma, alltså yuppisarna.
En vild överdrift? Nej, faktiskt inte. Så sent som häromdagen fick jag veta att en butik inte kunde vara kvar i gallerian eftersom den vände sig till ett äldre klientel.
Vad är detta för dumheter? Jag vet visserligen mycket väl att S:t Per inte är allmän plats på samma sätt som stadens gator men vem har vantolkat marknadskrafterna så till den grad att vederbörande tror att det bara är unga välutbildade vackra människor som har råd att handla i centrum? Eller är det frågan om någon sorts perverterad tillbedjan av ungdomar?
Varför ska vi åldringar över 40 vara uteslutna från kundkretsen i denna galleria? Är det så att vi vanpryder stadsbilden eller vad menas egentligen? Och vart ska en 60-årig tant som vill köpa tjusiga örhängen till festen eller en 70-årig farbror som behöver en borrmaskin till den nyköpta sommarstugan ta vägen? Ska butikerna införa ålderslegitimation?
S:t Pers ägare måste totalt ha missat att de flesta 30-åriga välutbildade kvinnor och män vill köpa häftiga kläder i stadskärnan samtidigt som de tycker att det är helt OK att deras mammor och pappor också kan göra det.
Dessutom tycks de ha missat att just yuppisarnas föräldrageneration är de generellt sett mest välbärgade i det svenska samhället. Utestängs de från att handla i stadskärnan vänder de sig väl förmodligen söderut och far till Stockholm för att shoppa i stället. Det kan ju knappast ha varit tanken.
En av Uppsalas stora fördelar är den saliga blandningen av människor som syns i gatubilden. Det är den kundsammansättningen som är Uppsalahandelns stora utmaning. Den
kan inte mötas med att man försöker eliminera några grupper och bara fokuserar på en grupp. En sådan utveckling kan inte leda till något annat än utarmning, såväl av handelns kapital
som av stadsbilden.
Kersti Kollberg Fristående kolumnist
kersti.kollberg@telia.com
kersti.kollberg@telia.com