Men det räcker inte för att föra en modern stad framåt. Vill man åstadkomma liv och rörelse i den storstad som Uppsala är också under 2000-talet måste andra värden komma till. I Uppsala stavas dessa värden just nu upplevelser.
Uppsalabor och -besökare måste få upplevelser som de sedan kan knyta med positiva band till staden Uppsala. På annat sätt kan man inte tolka alla de förslag som florerat det senaste året kring stadens utveckling. Vi ska ha krokodiler och dinosaurier vid det planerade köpcentret vid Fullerö. Och nu senast ska det vara vattenpark och arenor för fotboll och övriga sporter på båda sidor om ån vid Årike Fyris, mellan Islandsbron och Flottsund.
I nyhetstexterna kring de förslag om Årikets utformning som hittills presenterats har det förmodats att debatten om förslagen kommer att bli livlig.
Det får vi verkligen hoppas. Det område som berörs och störs av förslagen är nämligen inte vilka grönytor som helst. De var också förra året på väg att bli naturreservat. Här ligger Kungsängen med en naturtyp som är av riksintresse eftersom här finns en stor och berömd förekomst av kungsängsliljan. (Just området med kungsängsliljan är redan reservat.) Men vid Kungsängen finns också ett rikt fågelliv med många vadare som såväl häckar här som passerar på sin väg till och från nordligare breddgrader. Här surrar enkelbeckasinen om våren och storspoven låter sin lust kvillra ut genom näbben i vårskymningen. Längre söderut ligger Övre och Nedre Föret som också är intressanta fågellokaler och förbi området går Linnés Danmarksstig.
Men också reningsverkets dammar, norr om kungsängsliljorna och strax söder om Kungsängsbrons fäste, lockar många fåglar, till exempel vadare.
Kort sagt: här finns ett rikt naturområde som uppenbarligen behöver ett skydd mot störningar och exploatering.Nu går att säga att ingen planerar en upplevelsearena på Kungsängen. Nej fattas bara! Men ett naturområde av den här arten behöver ett respektavstånd. Det går inte att ha en stor sportanläggning precis intill ett fågelskyddsområde.
Förstår kommunledningen detta, den som förra året avstod från att genomföra reservatsbildningen i väntan på nya idéer för området?
Det går inte att göra alla obebyggda ytor i staden kommersiella. En del mark måste få vara totalt ointressant i ekonomiskt hänseende.
I en lycklig sekund såg jag en gång en kungsfiskare blänka till i vattenytan vid Vindbron. Denna svårflirtade fågel skulle inte heller gilla upplevelsearenor i närheten utan skulle troligen dra sin väg. Frågan är hur många andra den skulle dra med sig.
kersti.kollberg@telia.com