Uttaget av föräldradagar måste förändras om Sverige ska bli mer jämställt och kvinnor och män ska ha samma förutsättningar på arbetsmarknaden. Männen tar i dag ut en knapp fjärdedel av dagarna, vilken är en fördubbling på bara tio år. Men förändringen sker främst inom vissa grupper, exempelvis högutbildade, vilket gör det sannolikt att den snart planar ut. Fortfarande tar en femtedel av papporna inte ut en enda ledig dag.
För att nå jämställdhet måste man arbeta politiskt med både attityder och lagstiftning. De extra pappamånaderna (1994 och 2002) innebar en stark knuff i rätt riktning, men inte ens en helt delad föräldraförsäkring skulle vara en garant för full jämställdhet. Föräldraansvaret tar inte slut efter småbarnstiden. Sedan måste också delat ansvar för hem, skola och aktiviteter, för att gå ned i arbetstid och vara hemma med sjuka barn, gälla för föräldrarna. Attityderna är viktiga.
Folkpartiet och Socialdemokraterna har tillsammans drivit på för ökad jämställdhet i föräldraförsäkringen genom att ta initiativ till en pappamånad vardera. Sedan dess har respektive partis kvinnoförbund legat på om ytterligare omfördelning, men mött motstånd när politiken väl ska läggas fast vid riksmötet respektive kongressen.
En majoritet inom FP har hittills tyckt att två pappamånader räcker så att föräldrarnas självbestämmande kan behållas. I stället har en jämställdhetsbonus införts för att stimulera till fler pappadagar. Tveksamheten inom S har främst handlat om att breda LO-grupper släpar efter i uttag av pappadagar och skulle förlora på att fler dagar bara kan tas ut av pappan.
Men när de båda kvinnoförbunden nu kräver att partiledningarna går från ord till handling och inför fler pappamånader (DN Debatt 20/4) tycks man ha träffat rätt i tiden. Folkpartiledaren Jan Björklund har redan tänkt om och kan tänka sig fler pappamånader, då en rapport om jämställdhetsbonusen visar på en marginell effekt. Och S har redan ett kongressbeslut (2009) om att ”verka för en tredelning” av försäkringen, dock utan en tidsplan kopplad till beslutet.
Det bör vara FP som har mest att vinna på denna nygamla allians om föräldraförsäkringen. Partiet har länge sökt efter en profilfråga inom alliansen vid sidan av skolan. Jämställdheten är ett område som attraherar just de mittenväljare som annars riskerar att gå till Miljöpartiet, väljare som har en socialliberal hållning och som heller inte är bekväma med ett alltför starkt moderat inflytande i regeringen.
Det är ingalunda givet vilken väg S tar under Stefan Löfvens ledning. Här finns kärnväljare på båda sidor och partiledningen har hittills kryssat sig fram och försökt att tillfredsställa alla. Barnen, som det till syvende och sist handlar om, har mycket att vinna på politiska förslag som verkar för mer jämställdhet. Men de har ännu mer att vinna på förändrade attityder. Det finns ju ingenting som hindrar svenska pappor från att ta sin del av ansvaret för sina barn, och att de gör det under hela deras uppväxt.