Men det finns också brister, och den mest besvärande är Alliansens tystnad i miljöfrågan.
Medan statsminister Göran Persson, inte minst i debatterna med oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt, talar mycket och engagerat om miljön brukar det vara tyst från Alliansen.
Det duger inte. Det låter sig visserligen sägas att den sakliga tyngden i de flesta av statsministerns visioner om det "gröna folkhemmet" lämnar åtskilligt i övrigt att önska - och att han till och från predikat på detta tema i ett decennium utan att något hänt.
Men retorik och visioner är trots allt bättre än tystnad.
Det är helt enkelt hög tid för Alliansens partier att samla sig och utforma miljöpolitiska riktlinjer, som är åtminstone lika konkreta som regeringens - vilket knappast kan vara någon övermänsklig uppgift.
Kristdemokraterna presenterade härom dagen förtjänstfullt ett program i 25 punkter, som borde kunna vara en god utgångspunkt i utformningen av en miljöpolitik för Alliansen.
Det finns en spänning mellan en mer traditionell miljöpolitik, som c och kd står för och den mer marknadsorienterade politik som fp och m vill ha. Ur den spänningen kan mycket gott växa fram.