Miljöfrågorna har varit Alliansens svaga punkt. Även om enskilda politiker och åtminstone ett par av partierna länge varit mer intresserade så har samarbetet som helhet påverkats negativt av moderaternas uttalade nedtoning av miljöfrågorna inför valet 2006.
Den rapport om miljö- och klimatpolitiken inför nästa mandatperiod som en gemensam arbetsgrupp nu lagt fram är därför en rejäl överraskning. Rapporten är skriven med tydligt engagemang och genomtänkt fokus på områden som både är viktiga och möjliga att påverka med politiska beslut i Sverige.
Enligt miljöminister Andreas Carlgren (C) sätter allianspartierna nu upp de mest långtgående målen i hela EU både för att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären och utsläppen i Östersjön. År 2030 ska Sverige ha en fordonspark som är oberoende av fossila brtänslen, och uppvärmningen ska nå samma mål 2020. År 2050 ska vi inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Energiskatter och höjd koldioxidskatt hör till metoderna.
Det duger inte, säger oppositionen - men hur skulle ännu mer ambitiösa mål egentligen se ut? Inga ekonomiska styrmedel eller politiska beslut i världen kan ändra på allting genast.
Ändå är Sveriges roll i den globala klimatpolitiken mycket begänsad. Där handlar det mesta om hur andra stater agerar. Men när det gäller Östersjön - ett av världens mest förorenade hav - handlar det till mycket stor del om Sverige. Nedsmutsningen av Östersjön och Västerhavet attackeras från flera olika håll - märkning av olja och hårdare straff för oljeutsläpp, fosfatförbud, utsläppsrätter för fosfor och kväve, syresättning av bottnar, fortsatt återställande av våtmarker. Ingen kan tveka om att arbetsgruppen vill återställa levande hav runt våra kuster.
I rapporten finns också ett kapitel om biologisk mångfald. Gruppen föreslår en forskarpanel av samma slag som FN:s klinmatpanel IPCC för att bedöma hotbilder och konsekvenser. Man talar uttryckligen om vikten av att skydda ekosystem i stället för att nöja sig med att bevara enskilda arter. Det är faktiskt riktigt bra. En del andra företrädare för allianspartierna borde dessutom läsa avsnittet om hållbart stadsbyggande, där spårbunden kollektivtrafik lyfts fram och inga av de annars så vanliga bugningarna för bilismen förekommer.
Oppositionens kommentarer är påfallande tomma - antagligen hade man väntat sig ett mycket tunnare dokument och har nu svårt att hitta sina repliker. Hur Alliansen, om den blir omvald, ska omsätta rapportens intentioner i politiska beslut när mycket annat konkurrerar om pengar och uppmärksamhet, är en annan fråga. Men början är bra. Partiledningarna måste fortsätta i samma riktning.