I floden av kommentarer till högerpopulistiska partiers och politikers framgångar möter man också tanken att den liberala samhällsmodell som de flesta länge har tagit för given skulle vara ett elitprojekt utan intresse för folkets flertal. Resultatet skulle vara att människor nu röstar på Trump, på Front National eller på Norbert Hofer.
Populisternas motståndare måste tydligt avvisa tankar av detta slag. Var hamnar vi om vi börjar tro att lika medborgerliga rättigheter för alla, en öppen ekonomi, en generell välfärdspolitik eller öppenhet mot omvärlden är något som bara intresserar en elit?
Den liberala samhällsmodellen ska inte förväxlas med bestämda partiprogram, men innebär ändå ett antal tydliga principer – som i alla tider stått i konflikt med olika typer av maktintressen.
Till de principerna hör demokratin – allmän rösträtt, ett oberoende rättsväsende, fri granskning av makthavare och skydd för minoriteter. Men i flera länder använder i dag populistiska regeringar statens maktmedel för att angripa både rättsväsendet och mediernas frihet. Nya eliter vill backa bandet bort från demokratin i syfte att skydda sig själva mot insyn och kritik. Ett populistparti i Polen vill avskaffa kvinnors rösträtt.
Ännu en av det liberala samhällets principer är att var och en har rätt att själv välja utbildning, yrke och bostadsort, att starta företag eller att söka anställning. En öppen ekonomi bygger på likaberättigande mellan människor, utan att kön, bakgrund eller födelseort spelar någon roll. Motsatsen till likaberättigande är privilegier, ett elittänkande där de som inte tillhör de på förhand godkända utesluts. En av liberalismens stora segrar i Sverige var därför när skråväsendet avskaffades på 1800-talet och när allt fler yrken och utbildningar öppnades för kvinnor. Elitprojekt, någon?
Den öppna ekonomin har sitt komplement i en generell välfärdspolitik som är tillgänglig för alla, oavsett bakgrund. Den öppna ekonomin har visat sig oöverträffad när det gäller att skapa välstånd. Hur dessa resurser exakt ska användas är alltid en politisk debattfråga, men det har i långt mer än hundra år varit en liberal ambition att göra sådant som utbildning, sjukvård, äldreomsorg och annat tillgängliga för alla, i stället för att förbehållas gynnade eliter.
En öppen ekonomi och en välfärdspolitik som inte bygger på privilegier förutsätter också öppenhet mot omvärlden. Det ger en mångfald som de flesta svenskar ser som något positivt. De som vill stänga ute varor, tjänster, kunskap och människor från andra länder påstår att de vill skydda det egna landet. I verkligheten bidrar de till stagnation eller tillbakagång och till att livsvillkoren för den stora majoriteten blir sämre.
Kombinationen av demokrati, en öppen ekonomi, välfärdspolitik och öppenhet mot världen har skapat livschanser som förut var ouppnåeliga för de allra flesta. Partier och politiker som håller på det liberala samhället, i denna mycket grundläggande betydelse, får inte falla undan och be om ursäkt för den samhällsmodell de står för. Däremot behöver denna samhällsmodells grunder vinnas, befästas och ses över på nytt, i varje generation och med varje ny utmaning.
Till de principer för det liberala samhället som skisseras ovan kan läggas ännu en: insikten om att det finns målkonflikter, att politiska förslag och beslut mycket sällan är fulländade utan måste kunna ifrågasättas och revideras, respekt för fakta och för fritt kunskapssökande. Eliter har däremot i alla tider förstått att i eget maktintresse dra nytta av fördomar och falsk information.
Vi får inte falla undan för billiga demagogers nidbilder av det öppna samhället. De som förtalar den liberala samhällsmodellen har besegrats förut och kommer att besegras igen.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör