Samtidigt har regeringen nu tillsatt professor Daniel Tarschys, tidigare tung politiker inom Folkpartiet, för att som särskild utredare granska hanteringen av fallet Bergwall. Oppositionen är kritisk mot att den inte konsulterats, men kan i övrigt inte ha mycket att invända. Tarschys är en person med hög trovärdighet och integritet och det är välgörande att granskningen ska gälla både vårdens och rättsväsendets roll, att både fallet i sig och eventuella strukturella fel ska belysas och att förslag till förändringar ska kunna läggas fram.
Frågan har ställts om ordet rättsskandal är rätt ord för att beskriva det som skett. Justitierådet Göran Lambertz hävdar att domstolarna när de först dömde Quick/Bergwall som skyldig till åtta mord, med de förutsättningar som då rådde, handlade på ett fullt rimligt sätt. Bergwall hade erkänt och det föreföll finnas övertygande teknisk bevisning. Att använda ordet rättsskandal skulle i så fall inte vara befogat. En helt annan sak är att Lambertz hävdar att bevisningen mot Quick, åtminstone delvis, var sådan att den fortfarande måste tas på allvar.
Därför är det också så angeläget att granska hur såväl Quicks erkännanden som den bevisning som bidrog till de fällande domarna kom till. Journalisten Dan Josefsson tecknar ju i en nyutkommen bok och i ett tv-reportage bilden av en hur en skrämmande sektmentalitet vuxit fram kring en psykiatrisk teori om bortträngda minnen, en teori som starkt ifrågasatts inom vetenskapen men som levt vidare i en krets av psykologer och läkare med anknytning till Säters sjukhus. I denna krets blev Quick själv en central medlem genom att hans framlockade ”minnen” tycktes bekräfta hela den dubiösa teoribildningen.
Den som tagit del av skildringar av andra typer av sekter, till exempel politiska eller religiösa, har lätt att se hur mekanismer som gör sig gällande i sådana sammanhang tycks ha uppträtt också här: hängivenhet inför en dominerande ledargestalt, avskärmning från yttervärlden, oförmåga att skilja privat och professionellt. Av Josefssons skildring framgår också att några av de personer som ingick i denna krets numera tycks ha förstått vad de medverkade till. Om ordet rättsskandal kan ifrågasättas så tycks det ändå vara högst befogat att tala om en vårdskandal. Fanns ingen effektiv tillsyn av verksamheten vid Säters sjukhus?
Men om den tidigare dömde våldsbrottslingen Quick är oskyldig till de åtta mord som han dömdes för så betyder det också något annat: Ett antal verkliga mördare har i så fall gått fria – kanske för att vården av Quick spårade ur på ett sätt som fick konsekvenser också för den rättsliga prövningen. Också det kan motivera användningen av ordet skandal.