Denna miljon består alltså inte av barn eller pensionärer utan av människor som är i den ålder då man brukar arbeta. De lever på förtidspension, sjukpenning, a-kassa och socialbidrag, alltså på skattebetalarnas pengar.
Sveriges invånare betalar världens högsta skatter. De flesta tycker att det är värt att betala en hög skatt om man vet att pengarna används väl. Men tvivlet har börjat sprida sig. Det är svårt att finna en acceptabel orsak till att svenskarna är så mycket sjukare än alla andra. Och Riksrevisionens granskning av arbetsförmedlingarnas hantering av a-kassan är ingen uppmuntrande läsning. Särskilt i Norrland är det lätt att få 300 dagar extra.
Sveriges invånare är vid en internationell jämförelse friska och lever länge, nästan längst i världen. Arbetsmiljön är också internationellt sätt ovanligt god. Arbetslösheten är visserligen medelhög vid en jämförelse med andra EU-länder men knappast extremt hög. Sjukvården fungerar inte alltid som man kunde önska men är inte på något sätt dålig.
Så varför lever över en tiondel av den arbetsföra befolkningen på skattepengar? Riksförsäkringsverkets generaldirektör Anna Hedborg hoppas att siffran kommer att sjunka. Det är de långtidssjukskrivna som så småningom blir förtidspensionärer. Nu minskar antalet långtidssjukskrivna något och alltså bör antalet förtidspensionärer så småningom minska, tror hon.
Regeringen har satt upp målet att sjukskrivningarna ska minska med hälften. Ännu sjunker antalet knappast märkbart. Fortfarande varierar sjukskrivningarna starkt mellan olika regioner. Ohälsotalet är ungefär 50 procent högre i Norrbotten än i Småland, varför det är svårt att tro att de omfattande sjukskrivningarna verkligen beror på sådan sjukdom som utgör ett hinder för allt arbete.
Men regeringen har uppenbarligen inte hittat en effektiv kombination av åtgärder som skulle kunna få ned ohälsotalet. Att låta arbetsgivarna betala 15 procent under hela sjuktiden, även vid långtidssjukdom, tror arbetslivsminister Hans Karlsson är lösningen. Men sannolikt betyder det i stället att arbetsgivarna ser sig mycket noga för innan de anställer någon som eventuellt kan bli sjuk länge. Det gynnar knappast de långtidssjukskrivna. Enligt en undersökning av Svenskt Näringsliv bland 234 allmänläkare skulle en stor andel av de långtidssjukskrivna inte behöva vara det om de kunde få andra arbetsuppgifter. Här återstår uppenbarligen mycket att göra.
En sak är säker, så här kan det inte fortsätta. Visst behövs både sjukpenning, förtidspension, a-kassa och socialbidrag. Men omfattningen måste helt enkelt minska, i synnerhet med hänsyn till att en allt större del av befolkningen i framtiden blir pensionärer som också ska leva på samma pengar. Skattepengarna räcker helt enkelt inte till.
Och även om åtminstone vänsterpartiet inte tycks tveka inför en skattekvot på 60-70 procent, tycks i alla fall regeringen börja inse att gränsen är nådd nu, även om resultatet av budgetförhandlingarna med stödpartierna ännu återstår.
Nya utgifter måste mötas med besparingar. Och att underhålla över tio procent av en växande befolkning med skattepengar är helt enkelt inte möjligt i framtiden. Nu väntar vi bara på förslag från regeringen som visar att man där kan tänka långsiktigt också. Dyrt valfläsk får faktiskt vänta.