Prideveckan i Stockholm lider mot sitt slut och i dag samlas runt 45 0000 människor i den årliga paraden för att stå upp för allas lika rätt att älska och leva fritt . Antalet åskådare beräknas till uppemot en halv miljon människor. Företrädare från de flesta riksdagspartierna, religiösa samfund, poliser och militärer deltar. Sett ur ett historiskt och internationellt perspektiv är det en enastående uppslutning. Det blir uppenbart att hbtq-personers rättigheter kryper allt längre in i det svenska folkets medvetande.
I historieskrivningen om hbtq-rörelsens framgångar i Sverige återfinns flera skäl att fira i dag. Könsneutrala äktenskap, lika rätt till adoption och samboskap, möjlighet att byta kön, bredare social acceptans och så vidare. Segrar som sannerligen förtjänar en hyllning utan dess like. Men något skaver, det befängda i att hylla något som borde vara en självklarhet.
Perversa veckan har börjat, skriver Adam Davidsson, som sitter i förbundsstyrelsen för Kristdemokraternas ungdomsförbund, på Twitter. En ynklig kränkning som följdes av en likaledes klen ursäkt. Mitt i glädjeyran kommer en plötslig påminnelse om att alla inte vill måla samtiden i regnbågens färger. För hatbrott, diskriminering och andra kränkningar förekommer fortfarande i vårt samhälle.
Utanför de nationella gränserna återfinns än mer brutala sanningar, som att homosexuella fortfarande kan straffas med döden i åtta länder och fängslas i ett sjuttiotal. Det kommer rapporter om koncentrationsläger för homosexuella män i Tjetjenien, i Egypten torteras och förföljs sexuella minoriteter och i Polen och Ungern höjs röster för att inskränka gayrättigheter. Sorgligt nog är detta bara en bråkdel av alla de fruktansvärda oförrätter som begås mot hbtq-personer runt om i världen.
Prideveckan handlar inte om att skapa utrymme för att en grupp ska kunna pådyvla en annan sin sexualitet eller sitt sätt att leva. Den handlar om att se till att just precis det ska upphöra att ske. Det kan inte vara så svårt att begripa. Tillgivenhet och relationer är något de flesta erfar, varför känslan av att förvägras friheten att leva med den man vill borde vara lätt att förstå. Den här veckan hjälper till att befästa denna frihet men tjänar också till att försäkra att framtida generationer får åtnjuta den. Engagemanget bakom den skapar jämlikhet i Sverige, men kan förhoppningsvis även påverka vår omvärld.
De historiska milstolpar som beskrivs ovan representerar hur en minoritet sakta men säkert gavs förmåner av en (riksdags)majoritet. Men de utgör inte exempel på när samma minoritet fick rättigheter. Rättigheterna har i själva verket varit individens sedan tidernas begynnelse, de är medfödda.