Ănnu ett fall för EU-domstolen
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.
En hel del frÄgetecken förekommer kring yttrandet. Kanske kommer nÄgra att rÀtas ut hÀr.
För det första, vem Àr generaladvokaten? Generaladvokaten bistÄr EU-domstolen- och det allmÀnna rÀttsintresset - med en grundlig genomgÄng av rÀttslÀget mot bakgrund av vilken domstolen sedan kan bestÀmma sig för vilken vÀg den skall ta.
Generaladvokatens yttrande Àr till formen uppbyggt som domstolens slutliga förhandsavgörande kommer att vara, men generaladvokatens motiv Àr som regel mer utförliga - Ä ena sidan, men Ä andra sidan. SÄ argumenterar inte domstolen. NÀr EU-domstolen vÀljer vÀg rensar den bort all överflödig information och behÄller endast de led i argumentationen som Àr nödvÀndiga för att komma till den slutsats domstolen vÀljer. Denna slutsats kan bli en helt annan Àn generaladvokatens. SÄ blev det t ex i mÄlet om systembolagets alkoholmonopol som EU-domstolen, men inte generaladvokaten, accepterade. I Laval-mÄlet Àr det dock sannolikt att EU-domstolen följer generaladvokatens ur rÀttslig synpunkt vÀlavvÀgda yttrande.
För det andra, vad Àr ett förhandsavgörande? Systemet med förhandsavgöranden förkroppsligar en delikat balansgÄng mellan EU-rÀtten och den nationella rÀtten - mellan EU-domstolen och nationella domstolar. En kollegial lojalitet mellan EU-jurister och nationella jurister har gjort förhandsavgörandena till ett av de verkningsfullaste medlen i EU:s integrationsstrÀvanden.
Den nationella domstolen, arbetsdomstolen i vÄrt fall, frÄgar EU-domstolen hur EU-rÀtten skall tolkas pÄ en viss punkt som mÄste klarlÀggas för att den nationella domstolen skall kunna avgöra det mÄl den har framför sig. EU-domstolens svar Àr bindande vad gÀller tolkningen av EU-rÀtten, som uttrycks i generella termer. EU-domstolen avgör aldrig fallet i sak, det gör alltid den nationella domstolen. EU-domstolens förhandsavgörande sÀtter emellertid vidare eller snÀvare ramar för det efterföljande nationella avgörandet; tendensen har varit allt mindre rörelseutrymme för de nationella domstolarna.
För det tredje, vad sade generaladvokaten? MÄlet handlar om huruvida svenska fackföreningar enligt EG-rÀtten fÄr vidta stridsÄtgÀrder för att tvinga Laval att betala ut löner enligt ett svenskt kollektivavtal trots att det redan Àr bundet av ett lettiskt. Svaret pÄ den frÄgan verkar av generaladvokatens yttrande att döma vara ganska enkelt, nÀmligen ja. Det finns klara regler om att lönenivÄn i landet dÀr tjÀnsterna utförs skall gÀlla.
Visserligen borde Sverige enligt aktuell EG-rÀtt helst lagstiftningsvÀgen ha infört de regler som Àr aktuella - om minimilön - men generaladvokaten accepterar att Sverige omsÀtter EG-rÀtten till svensk rÀtt genom kollektivavtal med vidhÀngande stridsÄtgÀrder i stÀllet. HÀr kunde generaladvokaten ha sagt att den svenska modellen strider mot EG-rÀtten, men om den fria rörligheten för tjÀnster kan Ästadkommas Àven med ett system byggt pÄ avtal och inte pÄ lagstiftning som Sverige har, varför inte acceptera det? Generaladvokaten inser naturligtvis ocksÄ den politiska sprÀngkraften i frÄgan och inte bara i Sverige.
En reservation finns i generaladvokatens yttrande och den gÀller proportionaliteten i stridsÄtgÀrderna. StridsÄtgÀrderna mÄste enligt EG-rÀtten vara proportionella i förhÄllande till de fördelar för de lettiska arbetarna som kan uppnÄs med hjÀlp av stridsÄtgÀrderna. NÀr det gÀller sjÀlva lönerna flaggar generaladvokaten för att skillnaden mellan de lettiska lönerna och de svenska Àr sÄ stor att stridsÄtgÀrderna var proportionella. NÀr det gÀller de andra avgifter som Laval skulle tvingas betala, men som i praktiken bara kommer svenska arbetare till godo flaggar generaladvokaten för att ÄtgÀrderna kanske inte var proportionella. Arbetsdomstolen fÄr sista ordet.