Ännu ett fall för EU-domstolen
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
En hel del frågetecken förekommer kring yttrandet. Kanske kommer några att rätas ut här.
För det första, vem är generaladvokaten? Generaladvokaten bistår EU-domstolen- och det allmänna rättsintresset - med en grundlig genomgång av rättsläget mot bakgrund av vilken domstolen sedan kan bestämma sig för vilken väg den skall ta.
Generaladvokatens yttrande är till formen uppbyggt som domstolens slutliga förhandsavgörande kommer att vara, men generaladvokatens motiv är som regel mer utförliga - å ena sidan, men å andra sidan. Så argumenterar inte domstolen. När EU-domstolen väljer väg rensar den bort all överflödig information och behåller endast de led i argumentationen som är nödvändiga för att komma till den slutsats domstolen väljer. Denna slutsats kan bli en helt annan än generaladvokatens. Så blev det t ex i målet om systembolagets alkoholmonopol som EU-domstolen, men inte generaladvokaten, accepterade. I Laval-målet är det dock sannolikt att EU-domstolen följer generaladvokatens ur rättslig synpunkt välavvägda yttrande.
För det andra, vad är ett förhandsavgörande? Systemet med förhandsavgöranden förkroppsligar en delikat balansgång mellan EU-rätten och den nationella rätten - mellan EU-domstolen och nationella domstolar. En kollegial lojalitet mellan EU-jurister och nationella jurister har gjort förhandsavgörandena till ett av de verkningsfullaste medlen i EU:s integrationssträvanden.
Den nationella domstolen, arbetsdomstolen i vårt fall, frågar EU-domstolen hur EU-rätten skall tolkas på en viss punkt som måste klarläggas för att den nationella domstolen skall kunna avgöra det mål den har framför sig. EU-domstolens svar är bindande vad gäller tolkningen av EU-rätten, som uttrycks i generella termer. EU-domstolen avgör aldrig fallet i sak, det gör alltid den nationella domstolen. EU-domstolens förhandsavgörande sätter emellertid vidare eller snävare ramar för det efterföljande nationella avgörandet; tendensen har varit allt mindre rörelseutrymme för de nationella domstolarna.
För det tredje, vad sade generaladvokaten? Målet handlar om huruvida svenska fackföreningar enligt EG-rätten får vidta stridsåtgärder för att tvinga Laval att betala ut löner enligt ett svenskt kollektivavtal trots att det redan är bundet av ett lettiskt. Svaret på den frågan verkar av generaladvokatens yttrande att döma vara ganska enkelt, nämligen ja. Det finns klara regler om att lönenivån i landet där tjänsterna utförs skall gälla.
Visserligen borde Sverige enligt aktuell EG-rätt helst lagstiftningsvägen ha infört de regler som är aktuella - om minimilön - men generaladvokaten accepterar att Sverige omsätter EG-rätten till svensk rätt genom kollektivavtal med vidhängande stridsåtgärder i stället. Här kunde generaladvokaten ha sagt att den svenska modellen strider mot EG-rätten, men om den fria rörligheten för tjänster kan åstadkommas även med ett system byggt på avtal och inte på lagstiftning som Sverige har, varför inte acceptera det? Generaladvokaten inser naturligtvis också den politiska sprängkraften i frågan och inte bara i Sverige.
En reservation finns i generaladvokatens yttrande och den gäller proportionaliteten i stridsåtgärderna. Stridsåtgärderna måste enligt EG-rätten vara proportionella i förhållande till de fördelar för de lettiska arbetarna som kan uppnås med hjälp av stridsåtgärderna. När det gäller själva lönerna flaggar generaladvokaten för att skillnaden mellan de lettiska lönerna och de svenska är så stor att stridsåtgärderna var proportionella. När det gäller de andra avgifter som Laval skulle tvingas betala, men som i praktiken bara kommer svenska arbetare till godo flaggar generaladvokaten för att åtgärderna kanske inte var proportionella. Arbetsdomstolen får sista ordet.