Ännu ett val i skräck
LEDARE. Färre nyheter från Zimbabwe når omvärlden inför parlamentsvalet på torsdag än inför presidentvalet 2002 och parlamentsvalet 2000. En förklaring är att utländska journalister och oberoende valobservatörer numera inte får vistas i landet.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
INGEN SANSAD bedömare utanför Zimbabwe föreställer sig annat än att valet blir en storskalig uppvisning i fusk och hotelser för att neutralisera det djupa missnöjet med den nu 81-årige Mugabes vanstyre och paranoia. Det steg
som kunde förefalla logiskt — att helt förbjuda oppositionen — lär dock inte komma att tas.
De flesta av Zimbabwes grannländer i södra Afrika accepterar regimen eftersom de kan peka på den skenbart demokratiska fasaden och låtsas som om de inte förstår vad kritiken gäller. Blir Zimbabwe också formellt en diktatur kan ledare som Sydafrikas Thabo Mbeki tvingas att byta kurs.
Oppositionen hoppas trots allt kunna vinna tillräckligt många mandat för att förhindra Mugabe att få 2/3 majoritet i parlamentet och därmed möjlighet att ändra författningen. Rapporter som läckt ut talar om låg närvaro på regimens valmöten och betydligt större på de möten som oppositionen tillåts hålla. Men att detta skulle få avspeglas i röstsiffrorna tror ingen.
HUR REAGERAR de afrikanska grannländerna om det väntade valfusket utlöser så stora demonstrationer och andra former av civil olydnad att regimen inte har något annat val än att ge upp eller skjuta på
folket?
Storstaden Bulawayos katolske biskop Pius Ncube har uppmanat till fredligt motstånd och åberopat både Gandhi och revolutionen i Ukraina som förebilder. Mugabe räknar med att skräcken för hans slagskämpar är så stor att han åter kan fuska sig till segern. Han kan ha rätt, men han kan inte ha rätt för alltid.