Det är bra att studenterna ryter till. Humaniora och samhällsvetenskapliga utbildningar har länge tampats med stora antagningsgrupper och låg kvalitet. Det är en stor investering som individen gör, som utöver studielån även innebär att man går miste om potentiell arbetsinkomst. Även för staten är det ett långsiktigt slöseri att låta studenter ha få undervisningstimmar, även om hålet i budgeten blir mindre på kort sikt. Därför är det glädjande att regeringen tar detta på allvar och i budgeten för 2011 lovat att öka anslagen med 7 procent från 2012 och 15 procent från 2013.
Ett anslagssystem till högskolor och universitet som bygger på antal antagna studenter och antal studenter som tar poäng ger inga incitament att satsa på kvaliteten. Det är också en berättigad kritik men däremot något daterad, med tanke på att riksdagen redan har klubbat igenom ett nytt system för anslagsfördelning. Högskoleverket arbetar under 2011 och 2012 med kvalitetsutvärdering och det nya systemet innebär att totalt 295 miljoner kommer att fördelas med hänsyn till på kvalitetsaspekten. En viktig faktor som nu får genomslag är just tidigare studenters bedömningar av utbildningens användbarhet ett par år efter examen. Även om många fakulteter redan nu gör alumniundersökningar om nöjdhet, blir detta en morot till att ta resultaten på större allvar.
Men studentrepresentanterna lyfter en viktig fråga som universitet och högskolor bör ta på allvar gällande attityder till undervisning i förhållande till forskning. Fler kan vittna om att det på många håll anses finare att forska än att utbilda studenter. Att vissa forskare räknar ”pinnar muck” tills undervisningstimmarna är avklarade, så att forskningen kan återupptas.
Det är ingen fråga som kan regleras bort, men det går att söka nya lösningar. Till försvar för nuvarande system brukar påpekas att det är viktigt med forskningsanknytning. Sjävklart ska det finnas forskningsanknytning i undervisningen, men det är inte säkert att utbildningen blir bra av en skicklig men ointresserad forskare. Och man kan onekligen ibland ifrågasätta hur uppdaterad föreläsningen är med den senaste forskningen om den visas på en overhead-bild.
Precis som för alla andra arbeten blir personer som brinner för jobbet oftast bättre på att utföra det. Universiteten borde därför aktivt söka disputerade som vill rikta in sig huvudsakligen på utbildning och bara håller sig à jour med forskningen. På så sätt kan universiteten få både den bästa forskningen och pedagoger som sätter en ära i att bli valda till den bästa föreläsaren.