Ansvar på flera nivåer
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I början av veckan publicerade Dagens Nyheter ett e-brev som visade att en chef bjudit de anställda på bubbel för att fira en avvisning av ett "besvärligt ärende". Många blev — med rätta — bestörta. Migrationsverkets chef, Janna Valik, tog genast avstånd från händelsen men tillade att "det rör sig om ett enskilt fall".
Ett par dagar och flera skandaler senare vet vi att det inte stämmer. Migrationsverket i Solna firade en avvisning med champagne. Migrationsverket i Kristianstad firade en avvisning med tårta. Migrationsverket i Hedemora förnedrade en blind asylsökande genom att kalla honom för ett barn. När han, förmodligen av ren desperation, hotade att ta livet av sig svarade enhetschefen att han fick göra som han vill, men nu måste han gå.
Två av dessa händelser har nu lett till att cheferna har plockats bort. Det var i detta läge det minsta man kunde begära.
Men antalet incidenter visar att problemet är större än så. Enskilda tjänstemän har alltid ett ansvar. Chefer har ett ansvar. Och politiker har ett ansvar. I fallet Migrationsverket är det uppenbart att det I den politiska retoriken heter det alltjämt att Sverige ska vara ett öppet och flyktingvänligt land. Samtidigt vet alla som har följt debatten det senaste decenniet att klimatet har hårdnat. Våra gränser har blivit allt mer stängda — inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Socialdemokratiska invandrar- och migrationsministrar har bjudit hårdnackat motstånd mot dem som velat se en uppmjukning av flyktingpolitiken. Ett exempel är att regeringen — mot riksdagens vilja och uppmaning — motsatte sig och förhalade nedläggningen av Utlänningsnämnden. Ett annat exempel är regeringens motstånd mot att låta gömda flyktingar stanna i Sverige. Ett tredje är oförmågan att handskas med de hundratals apatiska flyktingbarnen.
Migrationsverket har en svår uppgift. Medan regeringen håller högtidstal om den svenska humanismen är det Migrationsverkets otacksamma roll att sätta ner fötterna i leran och verkställa den politik som våra beslutsfattare i verkligheten vill ha, men som man helst talar tyst om. Man ska vara försiktig med att peka ut alla handläggare vid Migrationsverket som kallsinniga eller hårdnackade. Samtidigt kan ingen undkomma sitt eget personliga ansvar.
Den som väljer att tömma sitt bubblande glas har också gjort ett ställningstagande.