Regeringens budgetförslag för 2012 saknar profil. Vilket är helt logiskt med tanke på att ingen vet vad som händer i Europa och USA det närmaste året. Krisen kan blåsa över, men den globala bank- och finanskrisen från 2008 kan också återuppstå, kanske i en ännu mer allvarlig skepnad. För svenska politiker gäller det alltså att vila på hanen en aning.
Således är det en ?minikrisbudget? vi nu ser, en budget som förbereder för en eventuell kris och som underlättar en mer expansiv politik om det skulle behövas. Satsningar på arbetsmarknadsåtgärder och infrastruktur är i och med detta inledda och kan sedan anpassas efter behov. Det är praktiskt för en finansminister som vill ha både hängslen och livrem, och som är redo att spela ut ansvarskortet vid varje ifrågasättande.
Reformutrymmet för nästa år, 15 miljarder kronor, är både ett ekonomiskt och ett politiskt övervägande och det är sannolikt politikerekonomen själv, Anders Borg, som gjort sammanvägningen.
Det finns dock två lysande undantag från försiktigheten och profillösheten. Positivt är utbildningspaketet, reformer som på sikt kan få mycket stor betydelse för skolan. Efter en nedåtgående trend i fyra decennier stärks nu lärarrollen kraftfullt, och tillsammans med övriga skolreformer betyder det en nödvändig skjuts för hela utbildningssystemet, för framtida jobb och tillväxt.
Men för att motverka fallet i tillväxt och sysselsättning redan nästa år lyser ett förslag i sin ensamhet: 5,4 miljarder kronor till halverad restaurangmoms. Ingen ledande Allianspolitiker vill i dag säga att en åtgärd som man inte vet om den ger 3 500 jobb (finansministerns förhoppning) eller 35 jobb är den rätta just nu. Kritiken kommer och den tas emot. Det är öppet mål för oppositionen.
Budgetpropositionen innebär också en revidering av de ekonomiska utsikterna. Särskilt allvarligt är att arbetslösheten åter beräknas öka något nästa år. Detta innebär att många som blev av med jobbet vid den förra krisen nu får vänta med återinträdet. Fler kommer att räknas som långtidsarbetslösa vilket ställer ännu högre krav på arbetsmarknads- och utbildningsplatser. Om en dryg miljard i extra stöd till Arbetsförmedlingen räcker är tveksamt.
Tillväxten sjunker 2012 till 1,3 procent, från 3,8 procent som beräknades i vårbudgeten. Sedan tar det fart igen, med 3,5 procent 2013 och följande år. Det man lika gärna kunde säga är: vi har ingen aning, inte ens om vad som händer kommande höst och vinter.
Cecilia Hermansson, Swedbanks chefsekonom, klagar på ?manodepressivitet i prognosarbetet?. Men det är världsekonomin som är manodepressiv. Och ansvaret ligger nu i högre grad hos parlamentet i Aten och kongressmajoriteten i Washington än på den svenska regeringen, även om det är ?tid för ansvar? också i Stockholm.