Äntligen något konstruktivt
Mindre förtidspension, mera jobb. Så går det att sammanfatta ett kommande regeringsförslag presenterat av arbetslivsminister Hans Karlsson. Sjukskrivna med fast anställning som inte har kunnat omplaceras, ska kunna få ett nytt jobb med statligt stöd. Förslaget är inte nytt - liknande har tidigare föreslagits av Svenskt Näringsliv - men det blir inte sämre för det.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Arbetslösheten, i dag strax under sex procent, är förvisso rätt låg i europeisk jämförelse. Men det är inte där skon klämmer. Ungefär var fjärde svensk i arbetsför ålder står i dag utan arbete.
Sedan sjuttiotalet har den svenska sysselsättningen stadigt minskat.
Det är förstås besvärande för den socialdemokratiska regeringen att sysselsättningen är fortsatt låg, trots en ihållande högkonjunktur. För om problemet inte har med världsekonomins ständiga pendelrörelser att göra, måste ju förklaringen ligga någon annanstans, inom rikets gränser. Det är arbetsmarknadens stela struktur som är den främsta anledningen, och det är socialdemokraterna som huvudsakligen bär ansvaret för denna.
Förslaget om anställningsstöd till omplacering har alltså sina poänger. Ett nytt arbete är alltid bättre än förtidspensionering. Frågan är bara hur effektiv åtgärden kommer att vara, och om den över huvud taget kan göra annat än att bara hyfsa sjukskrivningstalen. Arbetslivsministern är nämligen mycket vag när det gäller satsningens omfattning och genomslag. Enligt Karlsson kommer förslaget att omfatta "ganska många" och stödet måste vara "ganska
rejält".
Det grundläggande problemet kommer däremot att bestå. Den låga sysselsättningen har än så länge inte låtit sig påverkas nämnvärt av social ingenjörskonst och storstilade arbetsmarknadspolitiska projekt och lär knappast göra det nu heller. Vad Sverige och svensk arbetsmarknad behöver är rejäla reformer. Det går inte att lappa och laga dagens system i all evinnerlighet.
För att på lång sikt öka andelen sysselsatta måste det bli enklare att starta och driva företag. Om vi ligger i toppen vad gäller öppen arbetslöshet ligger vi i botten vad det gäller nyföretagande. Svenska små- och mellanstora företag stannar dessutom i växten. De senaste femtio åren har inget nytt svenskt storföretag etablerats. Arbetsmarknaden måste också bli öppnare, utländsk arbetskraft och marginaliserade grupper, exempelvis ungdomar, måste släppas in.
En långsiktig ökning av sysselsättningen kan bara ske genom nya arbetstillfällen, varken mer eller mindre. De enda som tjänar på att inget händer är dagens privilegierade grupper, de som redan är tryggt fast anställda, inte sjukskrivna eller förtidspensionärer.