Det kan inte hjälpas att det är genant för regeringen att den utredning om polisens organisation som så många efterlyst under så lång tid inte tillsattes förrän vid rege–ringssammanträdet i torsdags. Kraven på en utredning har inte bara kommit från politiska debattörer utan eget ansvar utan också från polisen själv. Ändå har justitieminister Beatrice Ask slagit ifrån sig.
Nu blir det ändå en genomlysning, så vitt man kan förstå av hela organisationen.
Det finns mycket att analysera. En ofta återkommande kritik har varit att polisens länsindelning ibland hämmar arbetet, i synnerhet när det gäller bekämpning av kriminella nätverk som inte bryr sig om det normala samhällets administrativa indelning.
Datasystemen är inte alltid kompatibla. Polischefer tvingas förhandla med cheferna i grannlänen om övertid och annat, medan brottslingarna får onödigt försprång.
Men länsindelningen har också kritiserats på helt andra grunder. Den anses ofta ha medfört att resurserna koncenteras till respektive läns centralort.
Samtidigt har lokala polisstationer lagts ned och polisens närvaro mest blivit symbolisk. Mycket talar för att man borde sträva efter en sammanhållen nationell polismyndighet – ett ”svenskt Scotland Yard” eller FBI – för att hålla emot den grova och organiserade brottsligheten och betydligt flera lokala polisdistrikt än i dag för att öka tryggheten i vardagen.
Men de organisatoriska formerna är inte allt. En forskningsrapport häromåret vid universitetet i Växjö gav vid handen att många inom polisen inte har den specialkompetens som ofta behövs för att lösa uppgifterna. En fjärdedel av landets polismän och -kvinnor svarar för nästan 60 procent av ingripandena.
Man ska inte dra för stora växlar på uppmärksammade fall som Rödeby eller brottslingar som Anders Eklund där bristerna i polisens uppträdande varit uppenbara. Ändå är det i sig ett bekymmer att polisens kapacitet så ofta ifrågasätts. Det borde ha varit en prioriterad uppgift för regeringen att få till stånd en genmomlysning av var bristerna verkligen finns och vad som kan göras åt dem.
Nu kommer den alltså. Bättre sent än inte alls.