Europa utanför Italien väntar allt mer otåligt på den dag då premiärminister Silvio Berlusconi avgår självmant eller förlorar sin majoritet i parlamentet – då sannolikt för gott. Förhoppningarna har den senaste veckan fått ny näring. Flera ministrar i Berlusconis regering har begärt avsked och regeringens parlamentariska bas krymper. Mycket talar för att premiärministerns löst hopfogade parti skulle förlora ett val i dag.
Det mest iögonenfallande under den nu pågående mandatperioden är naturligtvis Berlusconis helt ansvarslösa privata uppförande. Men även bortsett från detta så är hans maktutövning är en sedan länge pågående europeisk skandal.
Trots tal om modernisering av ekonomi och samhällsstrukturer har ytterst lite konstruktivt uträttats. Italien förfaller under en premiärminister vars enda politiska intresse tycks bestå i att själv undgå rättsliga konsekvenser av skumraskaffärer där han själv eller något av hans bolag varit inblandade.
Berlusconis viktigaste politiska redskap har de senaste åren varit det parti, Frihetens folk, som han satt ihop av diverse tidigare högergrupper, däribland Nationella alliansen som är en fortsättning på det gamla italienska fascistpartiet. Det är Nationella alliansens ledare, Gianfranco Fini, som nu definitivt tycks ha tröttnat på att förknippas med Berlusconi och det är ministrar som förknippas med Fini som nu lämnat regeringen.
Fini själv hävdar att han lämnat fascismen bakom sig och står för en nationell konservatism av mer seriöst snitt än vad Berlusconi någonsin representerat. De riktiga fascisterna ska alla ha lämnat hans parti för att öppna eget. Många, både i och utanför Italien, tycks vara beredda att tro på omvändelsen.
Men Fini är också en beräknande maktspelare. Han har tillräckligt stöd i parlamentet för att kunna störta Berlusconi , men lär inte göra det förrän det maximalt gynnsamma läget infinner sig och han vill inte agera så att makten övergår till partierna i mitten och till vänster eller så att det främlingsfientliga Lega Nord, som också stött Berlusconi, förstärks ytterligare.
Berlusconi kan därför troligen sitta kvar ganska länge till. Och Fini har mycket kvar att bevisa för att framstå som ett rimligt alternativ. Det bästa vore ett nyval som förhoppningsvis kan ge helt andra politiska krafter än de som finns i Berlusconis koalition av höger och yttersta höger möjlighet att ta över.