Dag efter dag översköljs svenska folket av eländesrapporter om vad som händer i Irak. Våldet som drabbar civila har trappats upp sedan maktöverlämnandet i slutet på juni och självmordsbombningar hör inte till ovanligheterna. Det är till detta kaos svenska myndigheter vill skicka de irakiska medborgare som tagit sig hit för att söka asyl.
Detta har hänt: Migrationsverkets generaldirektör, Janna Valik, har nyligen fattat ett par vägledande beslut som innebär att irakier som regel ska skickas tillbaka till sitt hemland. Efter det gick hon på semester och kan inte nås för en kommentar.
Då de flesta irakier inte vill återvända till det land de med risk för liv och lem flytt från, har de överklagat sina ärenden till Utlänningsnämnden. Ingen kan avvisas i väntan på att dessa behandlas. Utlänningsnämnden vägrar dock att behandla några ärenden gällande Irak innan situationen där har stabiliserats.
I Sverige finns således i dag en ansenlig mängd irakiska medborgare med stora, ouppfyllda behov. De behöver vård i olika former, ett slutgiltigt besked så att de kan börja planera för morgondagen samt, ej att förglömma, en gnutta hopp. Utlänningsnämndens protest mot Migrationsverkets ansvarslösa beslut må vara välmenande, men löser inte situationen - även om det kanske är bättre att sitta på en flyktingförläggning än i det krigsdrabbade Irak. Kanske. Till Irak är det i alla händelser svårt att ta sig eftersom det transportföretag staten brukar anlita inte flyger dit eftersom det är för farligt. Men det är tydligen inte för farligt för dem som ska avvisas?
För att skynda på avvisningarna har därför Migrationsverket kommit med idén att sänka flyktingarnas ersättning från 75 kronor till bara drygt 30 kronor om dagen. Problemet löst! När de blir tillräckligt hungriga åker de hem av sig själva, tror myndigheten. Enligt flyktingarna har detta i stället för den avsedda effekten emellertid drastiskt ökat brottsligheten bland dem, och många tvingas till prostitution eller smuggling för att få mat för dagen åt sig och sina familjer.
Svart på vitt för vilken gång i ordningen? Det är så här flyktingar behandlas i Sverige. Och det finns inte ens ett ljus i slutet på tunneln.