Är du miljövänlig, lilla vän?
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Och självklart är behovet att göra något stort efter den massiva hotbild som målats upp. Vem är hjärtlös nog att låta den lilla isbjörnen Knuts släktingar drunkna när isen smälter? Vem vågar idag hysa tvivel om de vetenskapliga modeller som förutser klimatförändringarna? I de troendes skara finns alla från miljövänstern till Anders Borg. Moderaten Borg kan nu till och med tänka sig att höja skatter på bensin, strax efter avskaffandet av förmögenhetskatten och fastighetskatten. Ja, nog händer det märkliga saker där ute i den politiska ekologin just nu.
Utvecklingen för tankarna till en religiös väckelse, till en masshysteri. För det är som om vi har ersatt arvsynden med miljöskulden. Och den yttersta domen visas i bild varje dag på TV. Nu är det dags att göra bot och bättring! Lyckligtvis finns det snabb lindring, för där nöden är som störst brukar också månglarna vara som flest. Det säljs avlatsbrev i parti och minut i snart sagt varje annons eller reklaminslag. Ta vilken tidning som helst och leta efter orden "miljövänlig", "ekologiskt" eller "hållbar". Gör samma experiment med en vanlig årsredovisning. I tabloiderna har man bytt ut kaloriräknandet mot några slags utsläppstabeller. Allt mäts i klimatpåverkan! Kvar finns bara råd om vårt samliv, men en dag kommer säkert löpsedeln; vilken ställning leder till minst utsläpp? Kan det bli missionärsställningen?
Ibland längtar man efter en ny Martin Luther, en bister reformator som protesterar mot den mångfald av enfaldiga avlatsbrev som nu säljs till dem som har råd. Det vore inte heller så dumt med en fristående miljörevisor som kunde skilja alla tomma symbolfrågor från verkliga framsteg.
Är det till exempel inte bättre att försöka stoppa koldioxidutsläppen vid källan, där de är som störst, vid kraftverken? Vore det inte en bra idé att utveckla vatten- och kärnkraft först, innan vi ger oss på att odla etanol på våra åkrar? En odling som vi vet är ineffektiv, både energi mässigt och ekonomiskt? Och om vi nu ser våra stora skogsmarker som nya energikällor, vad händer då med pappers och virkesproduktionen? En industri som betyder en hel del för landet. Vilket väljer vi?
För problemet med merparten av den frälsning som erbjuds oss arma syndare är att den bygger på föråldrad teknik och gammalt tänkande. Vi kan inte möta framtiden genom att gå tillbaka. Ta den av journalister så omhuldade Kravodlingen som exempel! Och om det nu visar sig att våra kossor genom sina "utsläpp" är rena växthusmarodörer, hur går det då med Kravodlingens behov av växtnäring som ju helt kommer från dessa djur? På samma sätt kommer all övrig livsmedelsproduktion också att behöva förändras. Ett verktyg för att snabbt få fram nya sorter som tål varmare klimat, torka och andra nya förhållande är genmodifiering. Vi kan inte säga nej till all ny teknik och kunskap bara för att den är ny.
Och självklart måste vi göra oss fria från oljeberoendet. Inte minst av geopoltiska skäl. Det räcker med att läsa de dagliga rapporterna ifrån Irak och se Putins hand på oljekranarna för att förstå det.
Men det kommer att ta tid att ställa om hela vårt energisystem, inte minst sättet att distribuera energin på.
Och innan "det nya arbetarpartiet" gör precis som de gamla och höjer bensinskatten så kanske det borde fundera på att höja anslagen till forskning och utveckling?
Den senaste budgeten innebär snarare nedgång i den statliga satsningen på forskningen, räknat i procent av BNP. Innan valet lovade alliansen att man skulle satsa ungefär lika mycket på svensk forskning som på svenskt bistånd, en procent. Så har det inte blivit.
När man nu ändå håller på att infria en rad andra vallöften kanske man skulle kunna passa på att uppfylla ett som leder framåt?
För självklart kan vi klara en ekonomisk tillväxt och en minskad miljöpåverkan samtidigt om vi litar på förnuft, teknik och kunskap. Men om man dras med i den intellektuella tsunami som just nu drar över landet och fattar en massa symboliska beslut utan effekt blir det bara munväder.
Visst är det bra med engagemang, men om man tror på rätten att ha tvivel och rätten att ifrågasätta även den mest omhuldade läran, bör man lyssna också till de som inte håller med. Det gäller i högsta grad i dagens miljödebatt.
Leve den fritt tänkande människan. Och Gud bevare oss för fundamentalister. Amen.