Men arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin tänker inte ge sig. Alliansen gick till val på förslaget och det ska genomföras, understryker han. Kritiken att omställningstiden är för kort för att a-kassorna ska hinna med avfärdas också. Så säger kritikerna bara därför att de är emot själva förslaget, menar arbetsmarknadsministern, som inte hyser någon som helst oro för det administrativa krångel som kan bli följden.
Så långt är stridsfrågorna desamma som förut. Men nu har en av de tyngsta debattörerna givit sig in i striden. Professor Lars Calmfors är utan tvivel en av de mest respekterade svenska forskarna på arbetsmarknadens område. Han anlitades tidigare som expert av den socialdemokratiska regeringen, till exempel i frågan om Sverige skulle ansluta sig till euron.
Och nu tycker han att regeringen borde backa. I en artikel i Dagens Nyheter i går föreslår han att regeringen ska dra tillbaka förslaget om höjda egenavgifter och i gengäld göra jobbavdraget lite mindre. Fördelen skulle vara att hela frågan om egenavgifterna kunde utredas i samband med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Det är alltså inte fråga om att Lars Calmfors går på fackens linje, snarare tvärtom. Han skriver att det i den fackliga rörelsen tycks finnas en "total omedvetenhet om att ersättningsnivåerna påverkar arbetslösheten". Att arbetslösheten påverkas av ersättningsnivåerna framgår av flera undersökningar, bland annat en som OECD nyligen gjorde. Den visar att en sänkning av ersättningen från a-kassan med tio procent i förhållande till genomsnittslönen minskar arbetslösheten med drygt en procentenhet.
Lars Calmfors är helt övertygad om att den samlade effekten av regeringens politik kommer att påverka sysselsättningen positivt. Men vad som nu krävs är alltså en ordentlig utredning av avgifterna. Fackligt anknutna a-kassor som nästan helt finansieras med statsbidrag är ett sätt att hålla uppe fackens medlemsantal, anser han. Forskningen tyder på att a-kassorna är den viktigast förklaringen till att andelen fackligt organiserade är så hög i de nordiska länderna.
Arbetsmarknadsministern avvisar helt tanken att regeringens förslag skulle syfta till att försvaga facket. Men det är nog en hel del som talar för att det skulle bli effekten av en obligatorisk statlig a-kassa. För många är a-kassan det huvudsakliga skälet till att man är med i facket.
En försvagad facklig rörelse skulle sannolikt leda till större oro på arbetsmarknaden med fler vilda strejker. Krav på politiska beslut på arbetsmarknadens område skulle tillta medan kollektivavtalens betydelse skulle minska. Lars Calmfors berör över huvud taget inte den problematiken.
Regeringen borde följa Lars Calmfors råd att nu avstå från att höja egenavgifterna till a-kassan men samtidigt också minska jobbavdraget. Det skulle försvaga motståndet mot reformen och ge tid för den nödvändiga utredningen.
Facken måste acceptera att en viss sänkning av ersättningen från a-kassan faktiskt leder till att fler söker jobb. Regeringen måste inse att ändrade avgifter är en genomgripande reform som bör ha ett ordentligt faktaunderlag innan den genomförs.
Risker och fördelar med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i statens regi bör utredas liksom alternativet att låta de anställda i betydligt högre utsträckning än nu faktiskt betala vad försäkringen kostar samtidigt som skatten sänks som kompensation.
Regeringen försvarar brådskan med att reformerna måste göras snabbt så att väljarna ser resultat. Men det räcker inte som försvar. Så bråttom är det inte med reformen.
gunvor.hilden@comhem.se