Är man lurad om man är överens?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det var, enligt Brors, ett "smart grepp" av Reinfeldt att föreslå Wallström att de skulle skriva en gemensam artikel. För genom detta blev Wallström desarmerad som trovärdig motståndare mot den borgerliga regeringen i valet 2010. Dessutom skapades intrycket att det inte skulle finnas några motsättningar mellan den borgerliga regeringen och de socialdemokrater, däribland Wallström, som ska utveckla partiets Europapolitik och utrikespolitik.
Ursäkta, men sanningen är ju att i den fråga som föranledde statsministern och EU-kommissionären att skriva sin gemensamma artikel så finns inga motsättningar. Artikeln sade helt enkelt att de två, från i övrigt olika utgångspunkter, anser att samarbete med Europas övriga demokratier ligger i Sveriges intresse.
Det finns medlemmar i det socialdemokratiska partiet som inte tycker så, liksom det finns en del borgerliga partimedlemmar som inte heller gör det, men den linje som gäller på båda håll är just den som utvecklades i DN. Och Margot Wallström skulle över huvud inte kunna vara Sveriges EU-kommissionär om hon inte trodde fullt ut på Europatanken. Skulle Reinfeldt kunna lura henne att skriva en gemensam artikel? Och skulle statsministern verkligen tro att Wallström därmed skulle avstå från att, om hon vill, engagera sig för ett regeringsskifte 2010?
Om Brors hade förmått se att politik inte bara handlar om maktspel och taktik utan också om värderingar och övertygelser, så hade han kunnat dra motsatt slutsats. Just för att Wallström och Reinfeldt - eller för den delen Europaminister Cecilia Malmström eller någon av de andra politiker som uppträtt tillsammans vid jubileet - har en gemensam åsikt om EU:s betydelse för Sverige så blir deras åsiktsskillnader om hur Sverige ska agera inom EU intressanta, t ex inför nästa riksdagsval. Ingen av dem har desarmerats genom att vara överens om själva medlemskapet.
Brors sitter fast i den motsättning mellan ja eller nej till medlemskap som ledde fram till folkomröstningen 1994 och dess klara utslag för ja. Wallström och Reinfeldt försökte med sin artikel visa att den frågeställningen nu är överspelad. Det är tydligt att det behövdes.