Det skulle komma att ta närmare tio månader innan familjen kunde återvända hem efter bortförandet.
Dottern Nadin berättar hur hon grät hejdlöst, och höll om sin skräckslagna lillasyster på husets framsida medan fadern Safouh under vapenhot och i handbojor förs bort till garaget för närmare visitering och förhör. Det familjen Hamoui utsattes för låter som en Kafkaliknande mardröm, lite för absurd för att vara sann. Detta var USA 2002, bara månader efter 11:e september. Jakten på den nya fienden hade just börjat.
Ännu i dag är det oklart varför familjen frihetsberövades för att i tio månader tvingas leva under vidriga förhållanden med tungt kriminella interner. Någon prövning i domstol såg de inte röken av. Rätten att ifrågasätta lagligheten av ett frihetsberövande (Habeas Corpus) har av USA:s högsta domstol reserverats endast för amerikaner.
Den officiella historien gör gällande att frihetsberövandet hade att göra med familjens asylansökan och väntade deportering till Syrien, det land familjen flydde från innan de sökte asyl i USA 1997. Att blott en asylansökan skulle ha motiverat det helvete familjen utsattes för motsägs av erfarenheterna från fängelset, där de utsattes för förhör av skiftande karaktär. Särskilt störande tycks Hanan Hamouis muslimska slöja ha varit. Så pass störande att hon sattes i isoleringscell tills hon kunde gå med på att ta av sig sin slöja. Hanan Hamoui är en ovanligt envis kvinna - efter månader i isolering togs slöjan aldrig av.
Fallet Hamoui, som i USA är känt som bara en av otaliga rättsskandaler som följde efter 11 september och kongressens antagande av den djupt ifrågasatta " The Patriot Act" fick ett bitterljuvt slut. Efter att familjens öde uppmärksammats i nationella medier, flitigt uppvaktade av den ideella organisationen American Civil Liberties Union, frigavs familjen helt plötsligt, och asylärendet återförvisades till en annan instans. Det bittra trauma som familjen Hamoui utsattes för förföljer dem än i dag.
Mina tankar i dag går till Hassan Assad från Angered, som är terrormisstänkt efter att ha skänkt pengar till en organisation på USA:s svarta lista. Efter ett par veckor i polisens varsamma händer vingklipps Hassan genom att få passet beslagtaget, och måste anmäla sig hos polisen varje dag. Nu hotar verkställighet av en utvisning till Jordanien, trots att Assads barn och hustru är svenska medborgare. Att Assad skänkt pengar till en organisation i Palestina tycks vara nog för att stämplas som terrorist i Säpos ögon. En snäv bedömning som kritiseras av bland annat företrädare för svenska Röda Korset.
Av allt att döma tycks Säpo ha svalt terroristhistorien med hull och hår. Vi får hoppas att de har mer på fötterna än de amerikanska företrädare som först beskriver var och varannan intagen på Guantanamo som det värsta hotet mot mänskligheten, för att något år senare, utan åtal eller rättegång försätta densamme på fri fot.
En annan tycker kanske att vi inte borde se på USA för att lära oss nya knep för effektiv terroristbekämpning. Sist vi lyssnade på USA och lät oss luras att utlämna egyptierna Ahmed Agiza och Muhammad Suleiman till amerikanska agenter för vidare transport fick vi våra fiskar varma av FN:s tortyrkommitté. "
Diplomatisk försäkran", man tackar. USA kunde lika gärna ha skicka över en låda karameller till oss med ett hjärtligt "snälla?". Sverige hade assisterat vid en kidnappning och skickat tortyren på entreprenad, tyckte FN:s tortyrkommitté.
Jag hoppas innerligen att regeringen beaktar konsekvenserna noga innan ett beslut fattas om Assads öde. Inte för att jag är övertygad om Assads oskuld (jag vet inget om den), men för att jag är djupt bekymrad över de övergrepp som begås världen runt i kampen mot terrorismen. Det är en sorglig utveckling att se hur mänskliga rättigheter sakta förvandlas till en lyxvara vi inte längre har råd med.
Menna Hagigi Jurist i Seattle, USA, och fristående kolumnist i UNT