Är oppositionen situationen vuxen?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De flesta bedömare blev överraskade av hur tydlig Katastrofkommissionen var i sin kritik av regeringens agerande — eller snarare brist på agerande — de närmaste dagarna efter tsunamin förra julen. Att kommissionen dessutom pekade ut vilka som måste bära ett personligt ansvar för svenska myndigheters tillkortakommanden var lika välgörande som ovanligt. Det fanns heller ingen tvetydighet i kommissionens rapport om vem som bar huvudansvaret — statsminister Göran Persson.
Hade svensk politik varit en fotbollsmatch är det som om domaren hade blåst straffspark, varpå kommissionens ordförande Johan Hirschfeldt hade placerat bollen på straffpunkten. I detta läge har allianspartierna börjat tjafsa inbördes och börjat dribbla runt på mittfältet.
Alla fyra allianspartier bör kritiseras för dålig koordination, både inom alliansen och inom respektive parti. Tokigast bollkonster står emellertid centern för. Så sent — med betoning på sent — som i förrgår hade de fyra allianspartierna enats om en gemensam strategi. Någon misstroendeomröstning mot statsministern skulle inte hållas förrän konstitutionsutskottet (KU) hållit sina förhör. Eventuellt skulle partierna rikta misstroende mot Laila Freivalds, förutsatt att det gick att samla stöd för detta hos antingen miljöpartiet eller vänsterpartiet.
Med tanke på det sätt miljöpartiet har uttalat sig i frågan finns all anledning att tro att Laila Freivalds dagar som utrikesminister är räknade. Partiets ledamot i KU, Gustav Fridolin, sa i onsdags att granskningen "kanske leder till att Laila Freivalds redan innan KU:s granskning är slut överväger om hon kan sitta kvar".
Men nu väljer alltså centerpartiet att gå sin egen väg, utan stöd av de andra tre allianspartierna. Detta visar att partiet inte har förstått allvaret i situationen. Att Katastrofkommissionen riktar hård kritik mot regeringen och statsministern innebär inte på något sätt att oppositionen är immun. Om oppositionspartierna förvandlar situationen till ett partitaktiskt spel riskerar de att själva få möta folkets vrede. Risken är att människor uppfattar diskussionen om ansvarsutkrävande som inbördes käbbel mellan olika makthavare. Detta vore förödande, inte bara för de svenska oppositionspartierna, utan också för tilltron till den svenska demokratin.
Frågan handlar inte om att, som vissa politiker och debattörer har hävdat, att "någon" måste avgå. Att jaga efter "någon" som ska tvingas bort är inte mer konstruktivt än att leta efter en syndabock, vilken som helst. Var det yttersta ansvaret ligger står ju höjt över allt tvivel. Allt annat innebär att diskussionen förs in på stickspår.
Handlingsförlamningen hos svenska myndigheter dagarna efter tsunamin är, som oberoende socialdemokratiska Östra Småland träffande beskriver det, en "logisk konsekvens i en statsförvaltning där det är mer
klandervärt att göra fel än att göra ingenting". Det unika med Katastrofkommissionens rapport är att den säger att denna förvaltningskultur inte fråntar de enskilda tjänstemännen ansvaret för deras brist på agerande. Dessutom är kommissionen mycket tydlig om vilka personer som ska ställas till ansvar för myndigheternas tillkortakommanden.
Men till saken hör även att det inte rör sig om vilka tillkortakommanden som helst. Kommissionen konstaterar att regeringens handfallenhet har skadat medborgarnas tilltro till den svenska staten som yttersta garant för trygghet och säkerhet. Och att garantera medborgarnas trygghet och säkerhet är själva kärnan i en stats uppgifter.
Kommissionen är också tydlig med att framhålla att de misstag som begicks framför allt berodde på att det saknades en särskild krisenhet. Ansvaret för detta vilar på Göran Persson — ingen annan. Det enda rimliga i denna situation vore att statsministern själv insåg situationens allvar och frivilligt lämnade sin post. När han nu i stället sätter sin egen maktposition i främsta rummet är det viktigt att oppositionen inte gör samma misstag.
Det gäller för allianspartierna att visa att de är vuxna uppgiften. Hittills har de inte levt upp till detta rimliga krav. Centerns agerande förbättrar knappast det intrycket.