Arbetslösheten är inte Riksbankens fel
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Lyssnar man enbart på vad LO-ledningen och konjunkturinstitutet (KI) säger går det inte att komma till någon annan slutsats. Från det hållet är ett stående inslag i förkunnelsen att Riksbanken borde sänka räntan, så att arbetslösheten kan pressas ner.
Att det inte är Riksbankens uppgift att bekämpa arbetslösheten vet naturligtvis både LO och KI, men i det här sammanhanget är det politiskt bekvämt att blunda för sanningen.
Riksbanken har, enligt den ordning som gäller sedan några år, till uppgift att bekämpa inflationen eller, mer precist uttryckt, att hålla inflationen under kontroll. Inflationsmålet är två procent på årsbasis, med en tillå¨ten avvikelse på en procent både uppåt och nedåt. Ligger inflationen över tre procent skall Riksbanken strama åt ekonomin med höjd ränta som medel. Om inflationen, som nu, rent av tenderar att ligga under en procent finns det utrymme för räntesänkningar för att stimulera ekonomin.
Det är detta senare förhållande som fått ögonen att tindra både hos LO:s ordförande och KI:s generaldirektör. Med så låg inflation som vi just nu har kan Riksbanken, enligt sina egna tumregler, utan vidare sänka räntan, anser de. Och det är verkligen inte uteslutet att det kan bli en ytterligare justering neråt av den redan mycket låga styrräntan vid Riksbankens sommarsammanträde den 20 juni. Det går att hitta indikationer som pekar i den riktningen.
Men frågan är om det i så fall skulle spela någon större roll för att få ner arbetslösheten. Det beror förstås på vad man tror om vilka orsaker som ligger bakom arbetslösheten. Den som anser att orsakerna till arbetslösheten helt och hållet, eller i varje fall i dominerande grad, står att finna i faktorer som har att göra med den ekonomiska konjunkturen kan argumentera för lägre styrränta.
Det är ett från den politiska korrekthetens utgångspunkt mycket bekvämt val. Det innebär nämligen att man i pietetsfull vördnad kan böja sitt huvud för den gängse svenska modellen. Man behöver inte ge sig in på den både intellektuellt ansträngande och från den politiska korrekthetens synpunkt inte riktigt rumsrena uppgiften att leta efter alternativa förklaringar, som mer har med ekonomins struktur än dess konjunktur att göra.
En som likväl väljer att utmana genom att svära i kyrkan är vice riksbankschefen Villy Bergström, som i ett tal i Uppsala i torsdags presenterade en sakligt stark argumentation för uppfattningen att Riksbankens kommande beslut i räntefrågan, oavsett vilket, inte är den svenska arbetslöshetens ödesfråga.
Villy Bergström medger visserligen att sysselsättningen med hänsyn till konjunkturläget utvecklats "ovanligt svagt", att arbetslösheten ligger på en relativt hög nivå och att inflationen är mycket låg. Det kan ligga nära till hands att av detta dra slutsatsen att efterfrågan är otillräcklig, vilket skulle ha orsakats av en alltför stram penningpolitik från Riksbankens sida.
Men den slutsatsen bestrider Villy Bergström. Att inflationen blivit lägre än väntat beror enligt hans uppfattning på en (ännu) något högre produktivitetstillväxt, liksom en (ännu) större konkurrens i dagligvaruhandeln och (ännu) något lägre importpriser än vad Riksbanken och andra prognosmakare räknat med.
Efterfrågan är i och för sig inte låg, vilket bland annat visas av en snabb tillväxt i utlåningen till hushållen. Företagen har överlag god likviditet, därmed goda förutsättningar att investera. Produktionen ökar också, men utan att fler anställs — vilket är ett resultat av den förbättrade produktiviteten.
Förklaringen är i stället, enligt Villy Bergström att den svenska arbetsmarknaden har svårt att anpassa sig till strukturförändringarna inom EU och världsekonomin. Från Asien kommer ökad konkurrens i form av billiga och högkvalitativa varor och från de nya EU-länderna i Öst- och Centraleuropa växer konkurrensen främst i form av billig och ändå välutbildad arbetskraft. Det är inte höga räntor utan dålig rörlighet — geografiskt och i fråga om nya yrken och branscher — som är orsaken till Sveriges problem.