Problemet är att uttalanden från ansvariga politiker och myndigheter, inte minst Skolverket, inte alltid har resulterat i stöd åt lärare och skolledare som vill sätta gränser. Ringande mobiltelefoner och sms:ande elever har vuxit fram som problem men för tre år sedan slog Skolverket fast att en mobiltelefon som beslagtas under en lektion måste lämnas tillbaka omedelbart när klockan ringer till rast. Att behålla den resten av skoldagen gick inte för sig.
När Stockholms förra skolborgarråd, den stridbare Jan Björklund (fp), för två år seda ville se en skärpning av reglerna stötte han omedelbart på patrull. Socialdemokraterna i Stockholms stadshus ville inte se "centrala regler".
Det var då. Nu säger den nye skolministern Ibrahim Baylan (s) att "i arbetet med ny skollag kommer jag att vara väldigt tydlig med att skolan får de befogenheter den behöver både när det gäller att kunna omhänderta saker som kan vara störande, men också befogenheter när det gäller elevernas beteende mot varandra."
Att attitydförändringen hos socialdemokraterna är senfärdig gör den inte mindre välkommen.
Samtidigt är det farligt att ständigt framhålla bristerna i skolan. Skolverket satte nästan samma rubrik på sitt pressmeddelande som Ekot använde till reportaget och får därmed ta sitt ansvar för den bild som förmedlas.
Än mer intressant blir det dock när man jämför verkets senaste två pressutspel. Attitydrapporten visar nämligen att åtta av tio elever trivs i skolan och med sina lärare. Ändå är det det negativa, bristen på arbetsro, som lyfts fram.
När den internationella Pisa-undersökningen häromdagen visade att kunskaperna hos de svenska eleverna hade minskat något sedan förra undersökningstillfället var detta däremot något som tonades ner. I stället hette det att svenska elever presterade över genomsnittet bland OECD-länderna.
Fram tonar bilden av en skolmyndighet som lägger större vikt vid procedurer i och kring klassrummen än hur skolorna klarar sin huvuduppgift, dvs att förmedla kunskap till eleverna. De största förlorarna i ett stökigt klassrum är de svagaste eleverna, vilket gör frågan om arbetsro så viktig. Men om denna koppling mellan arbetsro och kunskap skriver Skolverket ingenting. Faktum är att ordet kunskap nästan helt lyser med sin frånvaro.
Häri ligger skolans verkliga problem.