Nu återstår för kommunen att fatta ett klokt beslut om själva bygget, ett beslut som kommuninvånarna kan leva med under de kommande decennierna.
Inför sådana här beslut kan invånarna (och kanske rentav hela mänskligheten) delas in i två läger: De positiva (och ibland orealistiska) framhåller att Uppsala, den blivande storstaden, saknar en godtagbar arena. Vågar man inte satsa vinner man heller aldrig och får vara utan såväl toppidrott som andra attraktiva evenemang.
De realistiska (och ibland negativa) menar bland att kostnaden 650 miljoner kronor (varav 150 miljoner från skattebetalarna) bör ses som en bottenplatta för detta högriskprojekt. Varför var inga privata företag villiga att ta risken, frågar man sig.
I det kommande beslutet måste båda dessa ståndpunkter vägas samman – det måste bli ett positivt beslut för Uppsala som vilar på en realistisk grund.
Uppsala behöver en ny arena för att fortsätta vara en attraktiv stad. Men 8 500 sittplatser för Almtuna-Oskarshamn? Eller 10 000 åskådare på konserter? Någonstans där bör det positiva tänkandet ge plats åt det mer realistiska. De ekonomiska utsikterna är mer osäkra än på länge, vilket bör avspegla sig i kommunens projekt.