Argument viktigare än etiketter
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
framstod som helt ogripbar.
Också inför valet i höst finns det skäl för en tidning som alltid stått för liberala värderingar att påminna om den liberala idétraditionens innebörd. Då är det också naturligt att pröva hur och i vilken utsträckning de svenska politiska partierna motsvarar en sådan precisering av begreppet liberal. En vanlig uppfattning är ju att partiernas tendens att trängas i mitten också innebär att de nästan alla blivit liberala. Den granskningen kommer att ske på ledarsidan under sommaren.
Liberalismen beskrivs egentligen bättre som en bred idétradition än som en färdig ideologi med preciserade svar på alla frågor. Den liberala traditionen består i ett sätt att resonera om politik där den centrala frågan alltid handlar om frihetens förutsättningar.
Frihet betyder då frihet för den enskilda människan att själv - och i fri samverkan med andra - utforma sitt liv. Liberaler kan vara oense om åtskilligt, men det som alltid förenat dem är deras envisa vägran att tillerkänna kollektivet, stort eller litet, ett egenvärde som går utöver de enskilda människornas.
En huvudlinje i denna diskussion utgår från strävan att motverka maktkoncentration och uppnå balans mellan olika maktcentrum. Liberaler vet att både staten, privata ekonomiska intressen, mäktiga organisationer eller en intolerant opinion kan hota den enskildes frihet. Demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin bidrar alla på olika sätt till att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning från andra.
En annan huvudlinje gäller hur den självständiga individens skapande förmåga bäst kan komma till uttryck. För liberaler handlar detta inte bara om tolerans, samvetsfrihet, utbildning, förnuftstro och intellektuellt skapande utan lika mycket om friheten att starta företag, bilda organisationer och fritt engagera sig i samhällsfrågor. Frihet är inte bara ett tillstånd där människor får göra som de vill utan en förutsättning för att människor ska kunna växa och bli aktiva och ansvarskännande medborgare.
En tredje linje utgår från tanken att politiska principer måste vara allmängiltiga. Politiken får inte göra skillnad på människor för att de är kvinnor och män, har en viss etnisk bakgrund, en viss religion (eller ingen), en viss sexuell läggning eller har sina rötter i en viss kultur. Inte heller kan liberal politik lämna människor i sticket om de inte kan hävda sig på marknaden, står utanför mäktiga intressegrupper eller får sina livschanser beskurna av fördomar, konventioner och slentrian. Av samma skäl är internationalism alltid en del av liberalismen.
Liberalismens speciella form av individualism uppstod som en protest mot tyranni, ofrihet och privilegier - inte som en protest mot tanken på solidaritet med andra. Liberalismens förnuftstro har inte uppstått som en protest mot religiösa och etiska värden - utan som en reaktion mot dogmatism och fördomar.
I den liberala traditionen finner man en demokratisyn som handlar om kontroll av makthavare och inte om att allt ska styras med politiska beslut, en syn på ekonomin som bygger på insikten att det är de fattiga och inte de rika som har mest att vinna på ekonomisk frihet och en syn på jämlikhet där den viktigaste utjämningsfaktorn inte är skatter och bidrag utan att utbildning av hög kvalitet är tillgänglig för alla.
För hundra år sedan var det självklart att liberalerna tillhörde "vänstern" - när vänster stod för allmän rösträtt, parlamentarism, frihandel, tryckfrihet och sociala reformer och höger stod för kungamakt, tullar, censur och privilegier för överklassen. Senare använde Bertil Ohlin uttrycket "socialliberalism" för att sammanfatta såväl tilltron till marknadsekonomin som den sociala reformviljan.
I dag beskrivs de som bara vill ha en fri marknad och är ointresserade av liberalismens övriga sidor ibland som "nyliberaler", men står snarare för en halverad liberalism. Detsamma skulle gälla den som bara talade om sociala frågor men blundade för marknadsekonomin eller frihandeln.
Sammanhang och argumentering är dock alltid viktigare än enstaka krav och tillfälliga etiketter.
Det är också utgångspunkten när de svenska politiska partiernas förhållande till liberalismen analyseras i ett antal kommande artiklar.