På 500 miljoner år har fem stora massutdöenden drabbat vår planet. Vid varje tillfälle har merparten av jordens växt-och djurliv utplånats, vilket radikalt förändrat livsförutsättningarna på planeten. Dinosauriernas död för 65 miljoner år sedan banade exempelvis väg för däggdjuren. Vad som orsakat de fem massutdöendena är inte helt känt men klimatförändringar, kraftiga vulkanutbrott, och asteroid- eller kometnedslag hör till de vanligaste teorierna.
Nu menar många forskare att vi befinner oss i det sjätte stora massutdöendet. Djurarter försvinner i en takt som är minst lika hög som under tidigare massutdöenden. Och den här gången vet vi vad det beror på: människan.
Jakt och överexploatering av ekosystemen har länge varit de största hoten mot jordens arter. Men sedan mitten av 1900-talet har ändrad markanvändning och avskogning blivit ett allt större hot. Lägg därtill de accelererande klimatförändringarna som i snabb takt förändrar växt-och djurarters livsbetingelser.
Situationens allvar inskärptes i veckan när Världsnaturfonden, WWF, presenterade sin rapport ”Living Planet Report 2018”. Enligt rapporten har bestånden av vilda ryggradsdjur - däggdjur, fiskar, amfibier, fåglar och kräldjur - minskat med 60 procent de senaste fyra decennierna. Syd- och Mellanamerika är värst drabbat med en nedgång på hela 89 procent jämfört med 1970. Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer sju av tio av världens vilda ryggradsdjur att ha försvunnit redan år 2020.
Artdöden är en ödesfråga - också för oss människor. Våra samhällen är beroende av fungerande ekosystemtjänster. Den biologiska mångfalden är grunden för vår överlevnad, som WWF:s Vicki Lee Wallgren uttryckte saken i samband med rapportsläppet. Den insikten är viktig. Om vi förstår vad som står på spel kommer vi sannolikt att vara beredda att agera mer resolut. För visst går utveckligen att vända. Det är människorna som orsakat den pågående massutrotningen, och det är bara människorna som kan stoppa den.